Lärdomar om ett missförstått budord.
Jag har med mycket behållning läst ”Bearing Gods name, why Sinai still matters” av Carmen Joy Imes. Boken är väldigt populärt och enkelt skriven förutom att den förstås är på engelska.
Som konfirmand har jag fått lära mig att budet ”du ska inte missbruka Herren din Guds namn” är ett förbud mot att svära och använda Guds namn vanhedrande (som att till exempel säga ”herregud” som kraftuttryck). För den delen gällde det också mot alla andra slags svordomar och till exempel djävulens omnämnande.
Enligt Joy Imes vore en bättre översättning av budordet ”du ska inte bära Guds namn illa” (typ, min egen fulöversättning här). Och så fortsätter hon med att visa på hur det går ihop med den större berättelse där de tio buden ingår. Hon kan sedan också visa vilket omfattande tema det utgör i bibeln, såväl i gamla som i nya testamentet.
Gud ”lägger” ju sitt namn på Israels folk, och detta på ett för oss väldigt välbekant sätt. Nämligen genom välsignelsen där prästerna uttalar Guds namn över folket (HERREN välsigne er och bevare er, HERREN låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig, HERREN vände sitt ansikte till er och give er frid). Det är också bra att känna till att i bibelns värld hänger namnet och den det tillhör väldigt nära samman.
Kontentan av förbundet mellan israels folk och Gud är ju att de ska vara ett tecken för andra folk om hurdan Gud är och så att säga bli Guds representanter och visa hur det ska gå till att vara Guds avbild. Detta tema fortsätter sedan i nya testamentet där Jesus Kristus visar oss hur det verkligen ska gå till att bära Guds namn väl och göra Guds vilja synlig. Och i den unga kyrkan säger vi sedan på motsvarande sätt om ”Jesu namn”. Vi gör saker i Jesu namn, apostlarna var glada att få lida ”för namnets skull” och så vidare. Det finns så väldigt mycket exempel att man inte vet var man ska börja.
Två saker kan vi i alla fall ta med oss idag:
1. Budorden är så väldigt mycket mer spännande än att bara vara en lista regler att enkelt memorera och vara färdig med.
2. Vi är Guds rykte här i världen. Det är genom att möta troende som människor gör sig en uppfattning om den de tror på. Det är ju sorgligt uppenbart att kyrkan ofta bär namnet väldigt illa men lika uppenbart att budet kvarstår och vi får försöka på nytt. Må vi få nåden att bära Guds namn väl.
Lämna ett svar