Jag har läst en bok om Tolkien och den kristna tron. Igen.
Jag har läst en bra bok igen! Förra året hade jag läst om ”Hobbiten” (eller ”Bilbo”) och då skrev jag också här om ”pilgrimen Bilbo” , om ”Guds försyn” och för den delen om ”draksjukan”. Nu har jag läst samme författare, Joseph Pearce, igen med hans bok om Frodos resa (”Frodos journey”).
Jag har skrivit mycket om Tolkien och den kristna tron här på bloggen genom åren. Det är alltid härligt att få fundera på livssynen som gjorde att historien om härskarringen kunde bli till. Mycket av det som står i Pearces bok kände jag kanske igen sedan tidigare men det är ändå ur ännu ett perspektiv och så får man ströva lite i de tankelandskapen igen.
Pearce är katolik och lyfter gärna fram just det specifikt katolska i Tolkiens tankevärld. Som detta med Aragorn som den återvändande kungen, liksom engelska katoliker väntade på att den rättmätige katolska kungen skulle återvända. Och de drag som kan likna mariafromhet i verket.
Som ung läsare av Tolkien kan man undra mycket över hur magin egentligen fungerar och det tar Pearce också upp, i Tolkiens värld är den mörka magin brukandet av kunskap för att få makt. De vi skulle se som magiska väsen agerar antingen bara utifrån sin natur, eller så har de en övernaturlig kraft av närmast gudomligt ursprung, som Gandalf.
Läs gärna boken, jag förvånades inte lika mycket av innehållet som av hur mycket djup det trots allt fanns i Bilbo men det är nog för att jag underskattat Bilbo skulle jag tro.
Lämna ett svar