Att ha makt som en herde

Här är predikan jag höll vid två mycket olika gudstjänster igår. I grönahög fick jag korta lite här och där för barnen i lokalen var lite otåliga (inte minst mina), och i Åsundsholm var det lite speciellt eftersom det kapellet togs ur bruk. Hoppas hur som helst att dessa ord om herdar och makt och om att vara Guds får kan vara till glädje för dig!

Tredje i påsktiden, den gode herden. Grönahögs kyrka med scouter och avslutningsgudstjänst i kapellet i Åsundsholm

Det handlar om makt idag kan man säga. Om hur man gör när man har inflytande över andras liv. Makt är ett ord som många helst inte vill ta i sin mun men det finns förstås olika sätt att använda makt och det spelar stor roll hur vi gör. Jag läste en gammal förmaning för präster som sa att det bara skiljer en enda bokstav mellan att vara herrar eller herdar och det är nog så. Och min lärare på prästutbildningen sa upprepade gånger till oss att det ofta är väldigt små steg mellan att härska och tjäna. Både de meningarna kan ni brodera och sätta på väggen eller så och fundera på ibland. Använda makt på ett eller annat sätt gör alla människor, i stort eller i smått, och det kristna idealet är förstås att vi alltid, alltid gör det som tjänare. Vi har alltid en över oss som har anförtrott allt vi har åt oss så det får vi ta hand om.

De första herdarna i bibeln är på ett sätt Adam och Eva för de är ju människor som får ansvar över djuren och skapelsen de lever i och är en del av. Särskilt i vår tid är det omöjligt att inte hela tiden återvända till dem när man ska fundera på vår plats här på jorden. Gud satte oss i den här vackra världen att njuta av den och att bruka den med ömhet och klokhet men så blev det inte alls. Och det är klart att det finns världsledare som påverkar miljoners liv och så vi småherdar som kanske bara har lite grann påverkan på människorna vi möter om dagarna men även om räckvidden är olika är det samma förhållningssätt vi ska ha. Ta hand om det vi fått och se det som gåvor.

Man talar ofta om detta som ”förvaltarskap” och det är bra men det låter kanske lätt som att vi kan vara ganska passiva, försöka att inte skada så värst mycket men vi är ju också lärjungar till Kristus frälsaren. Han kom för att ge den här världen ett nytt ansikte av fred och rättvisa och där ska vi vara med. Vi får lägga till ett ansvar för att hela det trasiga, inte bara behålla läget som det är nu. För det är ju strängt taget dåligt nu.

Vi fick höra från Hesekiel och det är del av ett rätt långt och väldigt fint stycke om herdar och får. Det börjar också väldigt starkt: Ve Israels herdar (ledare alltså) som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna ska valla? Det är en fråga vi alla kan ha hängande i luften.

Det är inte helt som det kan verka i evangeliet att anställda herdar inte behövde bry sig om fåren, de hade ju ekonomiskt ansvar och fick ersätta förlorade får. Men det fanns en gräns för vad man kunde begära av dem. Jag har lärt mig att det fanns lagar om sånt och att om det kom en varg och anföll fåren blev herden ansvarig om fåret gick förlorat men kom det två vargar så kunde man inte gärna hålla honom ansvarig, det var mer än man kunde klara själv. Det är i det ljuset vi ska se på Jesus som den gode herden, han är beredd att gå så långt för sina får.

I Hesekiel talas det om att när nu Israels herdar är så dåliga ska Gud själv vara deras herde, och David ska också vara det och vara deras furste. Det är ju så att David hade varit död i århundraden men det är löftet om en kung SOM David. Folket ska få återvända från främmande land till sitt eget land och ha det tryggt där, och det står också, lite olyckligt i vår tid när människan utrotar alltför mycket djur, om att Gud ska utrota vilddjuren i landet. Först och främst tror jag att det är lika bildligt talat som att en kung är en herde och människor är får. Gud älskar sin skapelse och vi ska som han bevara allt levande. Men det finns farliga människor som gör ont och sårbara människor behöver skyddas. Sen får vi komma ihåg att det här var en plats och en tid då det fanns verkligt farliga djur i skogen. Det är fint på ett sätt för oss som älskar att sova ute att läsa om ”folket kan leva tryggt i öknen och sova i skogarna”. Man ska kunna känna sig trygg i tillvaron var man än är då den där herden ska komma.

Blev det då Herren eller David? Båda tror jag. En som är Davids son och som är Gud med oss på jorden. Kung David var en baddare till herde för om man inte kunde begära att man skulle gå emot två vargar så sätter han sitt liv på spel och berättar att ”Herren har räddat mig från både lejon och björn”, han har försvarat jorden. Och precis när han sagt det toppar han det med att stå emot den jättestore Goljat. Jesus han går emot döden själv, så stor herde är han. Han har ingen egen vinning i det, han tjänar.

Den bit av evangeliet vi fått läsa är lite nedklippt förstås. Runtom finns några riktigt fina ord också. Precis innan, i 10:10 står Jesus vackra ord om varför han kommit: ”För att de ska ha liv och liv i överflöd”. Och efter vår text talas det om att Jesus är herden som lägger ner sitt liv för att också sedan få det tillbaka.

Vi får komma ihåg att det här är en påsksöndag. Det blir lätt lite förmanande, om att vara en god herde, men det främsta vi inte får glömma är att vi själva är får. Fåren i hans jord, som han bryr sig om och har omsorg om. Kristen tro är inte bara till för duktiga utan för villrådiga och vilsna och rädda. Jesus själv kallas både herde och får. Han är ju en förebild i ödmjukhet, så då kan vi minsann också vara både ock. Och jag vågar säga att vi först och främst är får. Vi är hans och det är grunden, sedan får vi försöka göra gott där vi kan men det är inte det som gör oss till hans utan bara det att han kallar oss sina.

Jag hittade en gammal konfirmandblogg från 2009 eller så här från åsundsholm där konfirmanderna fått skriva om sitt läger dag för dag. Väldigt fint, där fanns herdar som tog hand om sina får. Jag har också fått höra att i england kallar de den här dagen för ”faddrarnas dag” och ber särskilt för de som fått ansvar för de som är små. Vi kan fundera var och en på vilka vi fått ansvar för på ett eller annat sätt, som kommit i vår väg. Jag ber att vi ska vara tjänare och likna den som faktiskt är herre men visar sig vara herde. Framförallt får vi lyssna efter vår herdes röst. Han får lära oss ödmjukhet så att vi ser med rimliga ögon på oss själva och klarar att förbli får i hjärtat.