Här är en text jag skrev till vår pastoratstidning ”kyrkbacken” tidigare i vintras. Nu har det kommit en sista (?) släng med snö här så det känns aktuellt på nytt med snö i bibeln. Den väldigt, väldigt, väldigt trogne följaren av Vandra Vägen känner igen att jag egentligen mest skrivit om en gammal bloggpost från 10 år sedan eller så. Hoppas detta är en intressant och faktiskt också tankeväckande ingång till bibeln.
Hur står det om snö i bibeln?
Snö. Detta älskade och hatade frusna vatten från himlen lämnar ingen oberörd. Men finns det snö i bibeln? Nuförtiden är det lätt att söka i bibeln via nätet (till exempel på bibeln.se). Då kan man se att snö faktiskt förekommer ett trettiotal gånger i bibeln.
Det som numera är Israel är ett land med stora höjdskillnader. Där ryms såväl jordens lägsta punkt vid döda havet på 430 meter under havsnivån som Jerusalem uppe i bergen på 754 meters höjd. På den höjden kan det förekomma snö och då brukar det kunna komma på nyheterna ända till oss.
Något vitt
När det står om snö så är det ofta för att beskriva något alldeles ovanligt vitt. Inte helt oväntat. Ängeln som rullar undan stenen från graven i Matteusevangeliets slut beskrivs till exempel så här:
”Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö”. (Matt 28:3)
Något rent
Därifrån är inte steget långt till att förknippa snö med renhet. I en syndabekännelse i psaltaren står det till exempel:
”Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö”. (ps 51:9)
I Jobs bok går man ännu längre för där står om att tvätta sig med snö för att bli helt ren:
”Om jag också tvättar mig med snö, skrubbar mina händer i lut.” (Job 9:30)
Det är lätt att tänka att ett sådant uttryck lättare uppstår där snö är något exotiskt som man sällan rört vid på riktigt. I vilket fall betydligt bättre att tvätta sig med snö än med lut (som är frätande).
Något svalkande
Snö förekommer också som bildspråk för skön svalka, ibland låter det vettigt:
”Som snö om sommaren och regn vid skörden, lika illa passar ära för dåren.” (ords 26:1)
Men ibland låter det rätt märkligt. Vem i Sverige känner igen sig i nästa citat? Snö mitt i skörden vore ju snarare katastrof än en tillfällig svalka.
”Som svalkande snö en dag i skörden är ett pålitligt bud för den som skickar honom.
Han ger sin herre friska krafter.” ords 25:13
Nederbörd är generellt något positivt i bibelns torra klimat. När Jesus säger att Gud Fader låter regnet falla över både onda och goda är det alltså ett tecken på Guds stora godhet och inget annat.
Något från himlen
Slutligen har vi det faktum att snön, likt regn, faller från himlen ner till jorden. Det gör att snö kan användas också som bild för hur Gud handlar på jorden även om han är bortom vår värld. Det brukar ofta beskrivas som att Gud ”verkar med sitt ord”.
”Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta,
så är det med ordet som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.” (Jes 55:10-11)
Som svensk kanske man inte direkt associerar snö till att det vattnar jorden eftersom den snarare sammanfaller med minusgrader och månader av vinter.
Varför bry sig om snö i bibeln? Om bildspråk och eftertanke
Det för oss in på vad som egentligen är poängen med att hålla på så här och se hur ett enskilt ord används i bibeln. Själv tycker jag alltid det är roligt att se vad man hittar men man kan nog faktiskt lära sig något om bildspråk i allmänhet.
Det visar sig att man får vara på sin vakt när man stöter på ord som är välkända men som kan betyda något annat i ett annat sammanhang. Snö är kanske ett banalt exempel men tänk om det var ord som synd, kärlek, rättfärdighet eller nåd? Där har vi fyra ord det är klokt att fördjupa sig lite i så att man förstår vad bibelns författare verkligen menar. Annars läser vi lätt in allt möjligt av vår egen tids tolkning.
Lämna ett svar