”Min uppgift är att inte släppa taget”

När pandemin slog till och det blev klart att Norge skulle stängas ned, samlades personalen i Margaretakyrkan i Oslo och bestämde två saker.

– Dels skulle vi fortsätta fira gudstjänst, dels skulle vi fortsätta att erbjuda samtal. Och det har vi hållit fast vid, säger Kristina Sandgren Furberg.

Försvarsmakten bevakar gränsen

Begränsningarna i landet har varierat sedan mitten av mars 2020. Först infördes en total lockdown i några månader. Efter det har man kunnat kalla till gudstjänster med allt ifrån åtta till femtio personer. I skrivande stund (februari) får man inte kalla till gudstjänst alls, så nu är det bara husfolket som firar tillsammans.

Och för första gången sedan andra världskriget har försvarsmakten hjälpt till att bevaka den svenska gränsen mot Norge. Den som vill ta sig över måste först sitta i karantän i Sverige och därefter i Norge, och visa upp ett negativt testsvar på båda sidor om gränsen.

– I vanliga fall märks inte ens gränsen mellan Norge och Sverige. Men just nu är det nästan som Berlinmuren. För en del blir det jättesvårt, som till exempel nyblivna föräldrar med ett litet barn och mormor och morfar i Sverige. Många känner sig avskurna, berättar Kristina.

Nya sätt att mötas

Mitt i detta håller församlingen igång med digitala gudstjänster varje onsdag och söndag, och middagsbön varje vardag. De har erbjudit förinspelade andakter, reflektioner och streamade konserter, och periodvis hållit kyrkan öppen så att folk kan komma in och tända ljus.

Under sommaren gick det bra att hålla eftermiddagsfika för seniorer utomhus. Och under julen lagade de julmat tillsammans med svenska ambassaden, som kördes ut till församlingsmedlemmar som en hälsning från kyrkan. De har också haft en psalmturné, där de åkt runt och sjungit med folk, inomhus eller utomhus.

– Det blir paradoxalt att vara kyrka i en samhällskris där det mänskliga mötet inte får äga rum. Det är ju kyrkans grej, att söka upp och välkomna. Men tack och lov finns det telefoner. Och med streamade gudstjänster ökar känslan av interaktivitet och gemenskap.

Tufft för personer med psykisk ohälsa

Som diakon möter hon alltid folk med behov av att samtala. Under pandemin har något fler tagit kontakt för att lugna sin oro. De som velat har kunnat komma till kyrkan, annars har de pratat i telefon.

Kristina upplever att de som mår bra i vanliga fall klarar krisen bra genom att hitta rutiner och knep. Men de som har en mer skör livsstil och kämpar med psykisk ohälsa och ensamhet får det tuffare.

– Det gäller till exempel de fängelsedömda och häktade svenskar jag brukar besöka på norska fängelser. För dem, som redan är avskurna från samhället och befinner sig i ett främmande land, blir det ännu svårare. Men jag har skrivit brev till dem jag redan hade etablerad kontakt med.

Samtalar om livskriser och vägskäl i livet

Kristina har varit diakon i församlingen i sex år. I vanliga fall ägnar hon en hel del tid åt uppsökande verksamhet på just fängelser, hemma hos folk, på sjukhus och äldreboenden. Hon leder även en del grupper, men den största delen av hennes tid går till själavårdssamtal och enskilda samtal.

– Samtalen handlar ofta om livskriser, vägskäl i livet eller allmänna trosfrågor. Vem är jag, vart är jag på väg, ska mitt liv se ut så här, finns det någonting jag kan göra annorlunda?

Svenska kyrkan i Norge är den församling med flest utlandssvenskar i världen, tillsammans med London och New York. Snittåldern är något lägre än i andra utlandsförsamlingar, många är mellan 25 och 35 och bor och arbetar i landet eller är gifta med en norsk person. De allra äldsta medlemmarna är 90-100 år och har bott i Norge ända sedan efter andra världskriget.

Bland de största utmaningarna, menar Kristina, är möten och samtal med personer som har det så tufft att det känns svårt att hitta en ljusning eller väg framåt.

– Det kan till exempel vara en kille i fängelse som ser framtiden som väldigt mörk och kanske har alla skäl till det. Men det kan också vara vem som helst som tappat livsmodet. Då ser jag det som min uppgift att inte släppa taget, utan att fortsätta att vara med och se framåt, även om det känns omöjligt.

Svåra beslut i akuta situationer

Det är inte ovanligt att hon möter människor som lever med våld i nära relationer. Ofta rör det sig om farliga situationer där svåra beslut måste fattas.

– Flera gånger har jag pratat med personer som befunnit sig i ett akut läge. När dessa situationer kommer till en lösning är det en väldig lättnad. Många har lösningen själva, de behöver bara få höra att det finns hopp och att de kan klara av det.

Vid behov kan församlingen även hjälpa till genom att till exempel följa med till myndigheter eller erbjuda viss materiell hjälp. Det finns möjlighet till övernattning och ibland hjälper personalen till med skjuts, flytt och liknande. Kyrkorådet har enligt Kristina ett stort diakonalt medvetande och förståelse.

I kyrkan får man vara själv

För många hon möter blir församlingen en plats där de känner sig hemma, och det betyder att deras tillvaro utanför hemlandet blir mer möjlig och bättre, enligt Kristina. 

– Här behöver de inte förklara sig, försvara Sveriges politik eller coronastrategi eller känna att de representerar gruppen svenskar. Nej, här i kyrkan är man den man är och kan fokusera på det som har med livet och tron att göra. Som till exempel att få be och sjunga psalmer på sitt eget språk eller bara fika och prata med andra.

Anna Jonasson

Om Svenska kyrkan i Norge

• I Norge bor det cirka 25 000 svenskar som är aktiva medlemmar i Svenska kyrkan. De flesta av dem bor i Oslo.
• Svenska kyrkan i Norge har 14 anställda och har aktiv kommunikation med de 14 000 svenskar som efter flytten bekräftar sitt medlemskap i Svenska kyrkan.
• Många hittar till kyrkan via Facebook eller genom en anhörig eller bekant. Ibland gör kyrkan särskilda utskick för att upprätthålla kontakten med medlemmar, som till exempel vid födelsedagar.
• Eftersom verksamheten finansieras genom den skatt som medlemmar i Svenska kyrkan betalar i Norge har församlingen inga ekonomiska problem, som i andra utlandsförsamlingar.
• De ekonomiska förluster som församlingen haft på grund av till exempel utebliven basar under pandemin påverkar främst församlingens möjligheter att bidra till andra diakonala verksamheter.