Körerna blir en ingång till kyrkan

Sofia Falk har varit kantor i Victoriaförsamlingen i Berlin sedan hösten 2020. Hennes första år har präglats av pandemi och nedstängningar, vilket har påverkat verksamheten  och gjort det svårare att träffa nya människor och ta del av Berlins rika kultur,-restaurang- och caféutbud.

Men sedan en tid tillbaka har staden öppnat upp igen. När vi pratas vid har Sofia varit ute och cyklat, ätit frukost på ett café i sedvanlig Berlinanda och läst en bok. På kort tid har hon medverkat vid tre vigslar, och kör- och församlingsverksamheten är igång igen.

– Nu när man kan lära känna staden och församlingen på ett annat sätt känns det mycket bättre efter ett år med många långa promenader och körrepetitioner via Zoom.

Hennes jobb som kantor innebär till stor del att hålla Victoriaförsamlingens rika körtradition vid liv. Sammanlagt leder hon fyra körer: den traditionella kyrkokören, ungdomskören och två barnkörer.

Musiken, anser hon, har en fundamental roll i församlingens verksamhet och diakoni.

– Körerna blir en ingång till kyrkan för många som kanske inte skulle hitta dit annars. Dessutom är sång i sig helande och läkande, det finns många studier på att människor mår bra av det. Musiken blir också ett sätt att fördjupa sin tro, framförallt genom texterna.

Den traditionella kyrkokören samlar mestadels medlemmar över 40 år, både svenskar och tyskar med någon koppling till Sverige. Ungdomskörens deltagare är mellan 18-30 år, och befinner sig i Berlin för att plugga, jobba eller lära sig tyska.

– Ungdomskören blir en naturlig samlingsplats och har betytt väldigt mycket för många, inte minst som en plats där de lär känna andra.

Kören ger trygghet

Sofia berättar till exempel om en tjej som sökte sig till kyrkans vokalensemble. Den var inte igång just då, men istället hoppade hon in i ungdomskören på en gudstjänst och fick plötsligt fem nya vänner som hon umgicks med under hela året som hon var i Berlin.

– Det sker ett otroligt nätverksbyggande. Många hittar ro och känner sig trygga här. De vet att de alltid kan vända sig både till mig, prästen, husmor eller administratören om livet krisar.

Då och då händer det att hon möter personer som råkat ut för problem. I våras blev en av de unga kördeltagarna utsatt för brott och berättade för kyrkans medarbetare, som försökte stötta.

– Senare fick vi ett mail där hen tackade för att kören hade betytt så mycket under den svåra händelsen. Då hade vi egentligen inte gjort så mycket mer än att finnas här. Det räckte med att ha någonstans att gå.

Många föräldrar vänder sig till församlingen och tackar för att de fått deras ungdomar att känna sig hemma, berättar Sofia.

Vill vara ett band mellan det svenska och tyska

Körsången sker mestadels på svenska, ibland på engelska. Sofia tror att det kan betyda mycket för den äldre generationen som bott åratal i staden att få sjunga på svenska. Eller för tyskar som vill lära sig svenska.

– För de unga är det nog inte lika viktigt eftersom de ofta är här för att lära sig tyska. Vi är en kyrka på svenska, men samtidigt är det viktigt att vi inte blir en klubb som inte har ansiktet utåt. Vi vill snarare vara ett band mellan det svenska och tyska.

De flesta som går i barnkören kommer in genom den svenska skolan, som håller till i kyrkans lokaler. Genom barnkören har Sofia även fått kontakt med föräldrar som börjat sjunga i kyrkokören. Varje vecka träffar hon också förskolan och sjunger, pratar om bibeltexter och pysslar med barnen tillsammans med komministern.

Det som Sofia uppskattar allra mest med sitt jobb är all tid för musicerande. Dels genom körverksamheten men också genom musiker som befinner sig i Berlin och vill medverka i kyrkans verksamhet för att stötta församlingen. I somras till exempel hörde en operasångerska som pluggade i Berlin av sig för att hon behövde någonstans att öva. Hon fick hålla till i kyrkans lokaler och sjöng på gudstjänsten som tack.

– Att få musicera ihop med operasångerskor och orkestermusiker på hög nivå är väldigt kul. Jag gillar också att musiken uppskattas och stöttas så mycket av församlingen och medarbetare. Det är viktigt att känna det stödet.

Vad är den största utmaningen med ditt jobb?

– Det är nog att leva och arbeta på samma ställe. Att arbeta i en utlandsförsamling innebär många uppgifter som inte ingår i jobbet, som till exempel hjälpa till att bära bord, hjälpa husmor med disk, jobba i trädgården. Det är kul men kan också ta mycket energi. Det gäller att hålla på sin ledighet och komma ihåg att ta sig utanför kyrkans område ibland.

Församlingens allra viktigaste uppgift, tycker Sofia, är att fira gudstjänst regelbundet.

– Parallellt med det har vi gemenskapsbygget. Kyrkan är ingenting utan människor. Genom vårt café är vi en plats att känna sig hemma på. Det kan vara lite lägre trösklar för en del att komma till ett café än en gudstjänst. Sedan vet man aldrig vad som händer. Alla har sin tro och den kan ta olika vägar.