Sitter på flyget från Cypern. Har träffat kyrkorådet och personal på Svenska kyrkan. Tillförordnade kyrkoherde Björn som också är kyrkoherde i Aten och nytillträdda komministern på Cypern Gertrud. Läs ett blogginlägg av utlandskyrkans Johanna Holmlund Lautmann.
Vi har pratat med kyrkorådet om den ekonomiska situationen för hela Svenska kyrkan, för utlandskyrkan och för Svenska kyrkan på Cypern. I framtiden kanske församlingen inte har ekonomiska resurser så att det räcker till hyra för den stora fastigheten. Björn delar med sig av hur det är i församlingen i Aten. De är i samma läge – pengarna räcker inte riktigt till för den nuvarande fastigheten. Han berättar om det nära samarbetet med anglikanska kyrkan. Hur välkomnade den svenska församlingen blivit både vad gäller att låna kyrkorum och anställning av kyrkoherde. Björn är numera anställd via anglikanska kyrkan eftersom det är så krångligt med en utsändning från Sverige. Björn betonar att det goda samarbetet inte bara handlar om ekonomiska win-win-lösningar utan att det är en nåd att få vara nära en annan kyrkotradition och ta del, lära sig och hämta inspiration från en annan kyrka. Att enas i bön och gudstjänst. Han delar med sig av erfarenheterna från en gudstjänst som han fick leda på Mother’s Day i Aten eftersom den anglikanske kyrkoherden hade drabbats av covid. I gudstjänsten som har en särskild liturgi uppmärksammas alla kvinnor med välsignade blombuketter.
Goda samarbeten bidrar till förståelse
Gudrun som är kyrkorådets ordförande berättar att på Cypern finns det också ett gott och nära samarbete med den anglikanska kyrkan och i viss mån den ortodoxa kyrkan. Samarbeten som i framtiden kan bli ännu bättre. Gudrun berättar om den ortodoxa påsken – det är en upplevelse som fördjupar förståelsen av det egna påskfirandet, men det är klart säger hon det är mer rökelse och andra traditioner än vår. Jag gillar inte smällarna på påsknatten – men det är ändå häftigt när alla ropar Christos Anesti!
Att utlandskyrkan lever ekumenik är så tydligt när jag lyssnar på mina kollegor och jag funderar på hur Svenska kyrkan skulle vara utan alla influenser som tillexempel att tända ljus i ljusträd, ikoner eller musik. Tänk om inte den svenske prästen Jacob Serenius, som på 1700-talet hade nära kontakter med Londonbiskopen Edmund Gibson, lärde känna konfirmationsseden i England? Serenius tog med sig konfirmationsseden till Nyköping på 1730 talet och sedan han blivit biskop i Strängnäs 1763 i hela stiftet. Serenius engelska kontakter bidrog till att konfirmationen fick en stark ställning i Svenska kyrkan.
I framtiden kommer vi att än mer vara beroende av nära samarbeten med systerkyrkor – vad spännande det skulle vara att delta i en gudstjänst i Svenska kyrkan om 100 år och se vilka influenser vi tagit till oss och som förmodligen berikar vårt gudstjänstliv och vår kyrka. Vi har framtiden i vår hand!
/Johanna Holmlund Lautmann, biträdande avdelningschef, Svenska kyrkan i utlandet
Lämna ett svar