Till innehåll på sidan
gudrunhakansson

En församling där flera generationer kan samlas

Barnkörer, julbasar och aktiviteter för äldre – bredden bland medlemmarna och besökarna speglar verksamheten hos Svenska kyrkan i Paris. Maria Olofsdotter Bråkenhielm berättar om vad hon möter i sin vardag som kyrkoherde.


– Jag träffar allt från svenska studenter, au pairer och personer som kommit till Frankrike för att jobba i några år, till flyktingar med koppling till Sverige. Här finns även många svenska familjer som har bott i Frankrike i flera generationer och är måna om att behålla svenska traditioner.

När vi möter Maria är det en onsdag morgon och många franska barn är lediga från skolan. Föräldrarna tar i stället med sig barnen till församlingen och låter dem delta i verksamheten där. De spelar fotboll på den lilla innergården och det är stojig och livlig stämning. Maria berättar att församlingens barnverksamhet är stor och att särskilt barnkörerna är väldigt populära.qw

– Vi har tre barnkörer på onsdagar för barn. Utöver det kommer cirka 50 – 60 personer, både ungdomar och vuxna, hit och sjunger i kör varje vecka.

”Man måste vara beredd att göra allt”

Maria och hennes man Joakim Bråkenhielm arbetade i domkyrkan i Karlstad när det dök upp två prästtjänster hos församlingen i Paris. Joakim har dessutom franskt ursprung, är uppvuxen i församlingen och talar språket, så de valde att flytta hit med sina tre barn. Maria berättar att bredden av arbetsuppgifter är det bästa med jobbet.

– Jag är delaktig i allt från barnverksamheten och högmässan till budget och att träffa ambassadörer. Arbetet spänner över hela registret och man måste vara beredd på att göra allt och våga ta eget ansvar.

Pandemin var en prövning för församlingen och för Maria i sin roll som kyrkoherde. Restriktionerna i Frankrike var tuffa och under en tid rådde utegångsförbud.

– Jag tänkte ’hur kan jag vara en bra kyrkoherde här när jag inte ens får lämna lokalen?’ Men församlingen är tålig och tålmodig och vi tog oss igenom det tillsammans.

Ett sätt som kyrkan hjälpte sina medlemmar på under pandemin var genom det Maria kallar för ”väntjänsten”. Frivilliga församlingsmedlemmar som hjälper till diakonalt.

– Vi hade till exempel en kvinna som under pandemin satt isolerad i sitt hem men behövde sina mediciner. Vi hjälpte till att hämta ut hennes mediciner som en granne sen kunde lämna till kvinnan.

Hur skulle du beskriva församlingen?

– Det är en fantastisk församling med en spännvidd med många barn och familjer, unga och vuxna och äldre.

Maria beskriver det diakonala arbetet som en viktig del av verksamheten.

– Det handlar om att se människor. Se mammor, pappor, barn, de äldre och våra volontärer. Allt är diakonal verksamhet! Det är viktigt att medlemmarna känner att de vågar ställa frågor till prästen. Tack vare låga trösklar i verksamheten får vi god kontakt med människor.

Julen lockar både fransmän och svenskar

Kyrkans årliga julbasar och luciakonserter är mycket uppskattade både i och utanför församlingen. Björn Åkerhage, organist och körledare på kyrkan, reser under juletid runt med körerna och går luciatåg och får besöka organisationer och företag som Handelskammaren och Ikea.

– Det är exotiskt, alla vill ha lucia!, säger Maria.

Julbasaren är en stor apparat som kräver mycket av personalen – men ger lika mycket tillbaka. Under en helg i december säljer de svensk julmat och andra specialiteter så som sill, lax, korv, pepparkakor och svenskt godis. Dessutom säljer man hemslöjd, julprydnader, julkort, ljus och ljusstakar och konsthantverk. Under Marias första julbasar kom hela 8 000 besökare. Tack vare försäljningen och kaffeserveringen med våfflor, glögg och korv kan de dra in mycket pengar – i genomsnitt säljer de 600 liter glögg under helgen som de gjort själva på kyrkan med hjälp från volontärer. Men navet i allt på kyrkan är gudstjänsterna, för det är det som gör adventsstämningen, påpekar Maria.

– Det kommer fransmän från alla möjliga håll för att få uppleva just vår adventsstämning.

Vad är den största utmaningen för utlandsförsamlingar?

–  Hur vi ska kunna bli självförsörjande för att fortsätta kunna vara utlandskyrka i framtiden. Många som flyttar hit tror att medlemskapet följer med. Men så är det inte. Man måste aktivt gå med. Kommer man från andra trossamfund får man ge gåvor.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *