I en serie intervjuer möter vi några av medlemmarna i Svenska kyrkan i Paris och hör vad kyrkan och församlingen betyder för dem. Är du också medlem i en utlandsförsamling och vill dela med dig av din berättelse? Kontakta oss gärna.
Linnéa om gemenskap och hemlängtan
Som barn sjöng Linnéa i kyrkokör. Hon konfirmerade sig som tonåring och har av och till funderingar på att bli präst. Men när hon flyttade till Paris för ett par år sedan var kyrkan inte den första platsen att besöka.
– När jag kom hit för två år sedan, för att plugga politik, kunde jag ingen franska, berättar Linnéa.
Parallellt med universitetsstudierna började hon språkundervisning och idag är franskan inget problem.
– En period i början hade jag en väldig hemlängtan. Min konfapräst hade jobbat i utlandskyrkan så jag googlade lite och hittade Svenska kyrkan i Paris.
Församlingen som ett andra hem
I församlingen hittade hon snabbt en fin gemenskap och har efterhand blivit indragen i allt fler verksamheter. Idag sjunger hon i kören, är kyrkvärd och hjälper till med söndagsskolan.
– För mig är församlingen som ett andra hem. Jag kommer hit när jag är glad, när jag är ledsen, och jag känner att jag alltid kan komma som jag är.
Linnéa tycker att det är svårt att få vänner i Paris. Att livet här kan vara väldigt ensamt. Det är en stor stad, men många har vänner sedan barnsben och det är inte alltid lätt att vara ny.
– I kören har jag fått vänner för livet, säger Linnéa och berättar att hon varvat säkert 5-6 personer.
Förutom att sjunga i gudstjänster och alla de många luciakonserterna under december så hjälper Linnéa och några fler körmedlemmar till att baka – inför julbasaren och vid andra tillfällen.
– Församlingen är en väldigt viktig, väldigt fin plats för mig. Här känner jag mig alltid välkommen.
Lämna ett svar