Svenska kyrkan har varit viktig för Anna Orsini ända sedan flytten till Rom för 25 år sedan. Idag är hon kyrkvärd sedan många år tillbaka.
– För mig var kontakten med kyrkan jätteviktig direkt när vi flyttat till Rom. Både min man och jag var med i kören och jag gick på aupair-träffar, säger Anna Orsini.
Annas italienska liv tog sin början i Menton, på Franska rivieran. Där mötte hon sin blivande man, Marc, på en språkresa. Många år senare ärvde Marc ett hus i Rom, och nu har staden varit deras hemstad i 25 år.
– Svenska kyrkan har alltid varit jätteviktig för mig. I kören har vi fått vänner för livet.
Genom åren har Anna periodvis suttit med i kyrkorådet och under åren då de deras två söner var yngre var hon aktiv i Svenska skolan. Idag är Anna kyrkvärd sedan många år.
”Att vara kyrkvärd ger mig mycket energi”
Att vara kyrkvärd innebär att man hjälper prästen. Man öppnar upp kapellet eller kyrkan innan gudstjänsten och gör iordning – tar fram psalmböcker och gudstjänstordning, sätter upp psalmnummer på tavlan och ser till att blommorna har rätt färg. Anna minns att det kändes stort att få uppdraget.
– Att vara kyrkvärd är ett förtroende man får av sin församling. Det ger mig mycket energi och känns bra i magen, säger hon.
Även efter själva gudstjänsten fortsätter ansvaret. Det sociala livet i församlingen är viktigt, kanske mer än i Sverige.
– Jag håller ögonen öppna, kanske är där någon ny eller någon som behöver prata. Man får vara beredd på att fånga upp och att lyssna, säger hon.
”Att vara kyrkvärd är ett förtroende man får av sin församling”
Anna och hennes familj bor långt från kyrkan och kan inte ta sig dit varje söndag. Hennes man är katolik och sönerna döpta i den katolska kyrkan, vilken de också besöker de söndagar hon inte är gudstjänstvärd i Svenska kyrkan. När det gäller skillnaden mellan en gudstjänst i en katolsk respektive svensk kyrka, framhäver Anna musiken som hon menar betyder otroligt mycket i den svenska högmässan.
– Vi har otroligt vackra psalmer och att få sjunga är starkt, säger Anna och ler stort.
Idag sjunger hon inte längre i den svenska kören utan i en italiensk, vilket har gett henne ett större sammanhang i staden.
– Men de får aldrig ta bort mig från kyrkvärdslistan, säger hon med stolthet i rösten.
Lämna ett svar