Till innehåll på sidan
svenskakyrkaniutlandet

”Utlandsförsamlingarna möter människor mitt i krisen, kampen eller kulturkrocken”

Svenska kyrkan i Melbourne är en engagerad församling som med glädje bevarar arvet av att vara en skandinavisk mötesplats i Melbourne. Kyrklig verksamhet har bedrivits sedan 1800-talet. Sedan 2017 arbetar Katja Lin som kyrkoherde i Svenska kyrkan ”Toorak House” i Melbourne. Här delar hon med sig av hur det diakonala och sociala arbetet ser ut på andra sidan jordklotet.

Hur skulle du beskriva diakoni, där du är just nu? 

I vår Melbourneförsamling möter vi varje dag människor som befinner sig på olika platser i livet. Man har ställts inför situationer som gör att man behöver hjälp och någon att tala med i förtroende. Det är ju naturligt att saker händer som vi inte alltid har kontroll över och det är ju en del av livet. Vare sig vi vill eller inte. Där är vi alla lika, oavsett ålder eller bakgrund. 
 
I mitt arbete som präst möter jag många som känner sig ensamma, som är ledsna, som kämpar med psykisk ohälsa, som har hemlängtan, som har upplevt förluster, som har problem i sina relationer, missbruk, är utsatta för våld i nära relationer, har dålig ekonomi och flera som inte har någonstans att bo, sjukdom eller något annat som för tillfället gör livet svårt. 

Katja Lin, kyrkoherde i Svenska kyrkan i Melbourne.

”Vi erbjuder stöd och hjälp till de som är i behov på ett sätt som ingen annan just då kan”

Det är stora avstånd till familj och vänner i Sverige och många känner sig ensamma och lite vilsna. Det är naturligt för dem att söka kontakt med kyrkan när något händer.  Det unika för utlandsförsamlingarna är dock den trygghet vi är för många svenskar utomlands och den mötesplats vi är där man vågar ta i det som inte alltid är så enkelt och våga prata om det som gör ont. Utlandsförsamlingarna möter varje dag människor mitt i krisen, kampen eller kulturkrocken som för många uppstår vid något tillfälle under tiden långt borta.  

Diakoni i våra utlandsförsamlingar är ett sätt att bidra till inkludering och solidaritet, vi erbjuder stöd och hjälp till de som är i behov på ett sätt som ingen annan just då kan. 

Anhöriga i Sverige ber också om hjälp med att kontakta familjemedlemmar och vänner som befinner sig i Australien och som inte mår bra. Församlingen kommer regelbundet i kontakt med kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer där de diakonala insatser som görs ofta kräver akuta insatser.  

Vi möter också många som känner hemlängtan. Det är extrema avstånd till familj och vänner i Sverige, bokstavligen på andra sidan jorden, vilket skapar en extra utsatthet. 

 I vår församling gör vi hem, sjuk och fängelsebesök och jag som präst finns också tillgänglig för själavårdssamtal. 

Hur skulle du praktiskt beskriva arbetet med diakoni i din församling? 

Det är många som kontaktar vår församling för samtal, akuta ärenden och praktisk hjälp från hela Australien och församlingens akutboende används ofta.  

Praktisk och social hjälp kan vara att handla åt någon eller att ge bort matkassar, kontakta familjemedlemmar som någon inte varit i kontakt med på många år, hålla handen vid en sjukhussäng, tända ett böneljus i kyrkan och be tillsammans med någon som har förlorat en familjemedlem eller vän, stötta genom att vara med vid en rättegång, lyssna och visa att man bryr sig om eller tolka för någon som blivit äldre och inte längre pratar engelska utan bara kommer ihåg sitt eget modersmål.  
 
Vi som församling försöker stötta och hjälpa med de resurser som vi har.  Det är många i vår församling som visar omsorg och stöd till andra.  Men av naturliga och praktiska skäl är det jag som präst och min kollega som är assistent/pedagog som tar ett större praktiskt ansvar.  

Våra viktiga diakonala mötesplatser där människor söker gemenskap och stöd är vår öppna verksamhet. Många kommer till kyrkans vecko-luncher, café, middagsböner, kör, verksamhet riktad mot äldre, trädgårdsgrupp, ekumenisk bönegrupp, unga vuxna träffar, bokklubb, barn- och familjesamlingar ”lille Skutt”, gudstjänster, kyrkfika och förrättningar.  

Här delas många förtroenden och genom kyrkans nätverk skapas nya kontakter och kanaler till hjälp. Det är en gemenskap som skapar trygghet. Ur ett diakonalt perspektiv så är personalens tillgänglighet även mycket viktig genom att finnas till hands, bry sig om och ta sig tid för människor.  

Det är många ungdomar som reser till Australien för att arbeta och för att vara turister under ett år.  Det är stora avstånd till familj och vänner i Sverige och många känner sig ensamma och lite vilsna. Det är naturligt för dem att söka kontakt med kyrkan när något händer. 

Som när de tappar bort sitt pass eller letar efter en ny au-pair familj. I vår församling har vi också många ungdomar som kommer och arbetar ideellt i kyrkans verksamhet. De bor på kyrkan och en del stannar en längre tid. Ungdomarna vet att de kan vända sig till oss och att vi gör vårt bästa för att stödja och hjälpa dem på bästa sätt. De i sin tur berättar för andra ungdomar och det gör också att de diakonala kontaktytorna ökar.  

Det finns ett stort förtroende för kyrkan. Det gör att vi har förmånen att hjälpa till i tex kontakt/samtal med socialarbetare, sjukhus, läkare, kvinnojourer och advokater.  
Den svenska ambassaden informerar också om att kyrkan finns som stöd och hjälp i svåra situationer och ger vidare vår kontaktinformation.   

Vilka arbetar med diakoni i din församling? 

Det är jag som präst och personalen på kyrkan, assistent och husmor som arbetar aktivt med diakoni. Vi har ingen anställd diakon i vår församling, men det skulle verkligen behövas då det finns ett stort behov av en sådan. Vi är ett litet arbetslag och vi arbetar väl tillsammans. Genom vårt dagliga arbete får vi många förtroenden och förfrågningar om hjälp och stöd. Detsamma gäller även våra församlingsbor och våra ideella medarbetare.  
Det känns bra att vi som kyrka och församling kan hjälpa, lyssna och finnas till för de som vi möter. Vi arbetar aktivt för att fler i församlingen ska känna sig delaktiga i ett gemensamt och lokalt ansvarstagande för diakoni. Särskilt vad det gäller hem – och sjukbesök men också med skjuts och praktisk hjälp.  

Varför anser du att diakoni är viktigt i utlandsförsamlingarna? 

Diakoni är viktigt i utlandsförsamlingar av flera skäl. När människor befinner sig långt hemifrån, i ett nytt land och ny kultur och ibland i svåra eller utmanande situationer, kan behovet av stöd och omsorg vara särskilt märkbart. När familj och vänner finns långt bort, ibland på andra sidan jorden, är det lätt att känna sig ensam och lite vilsen.   

Hemlängtan kan vara riktigt tungt att gå igenom och ensamheten blir stor.  

Att befinna sig långt hemifrån och utanför de sociala system som man känner till gör också att man blir väldigt utsatt när något händer. Man vet inte alltid vem man ska vända sig till för stöd när något inte går som det var tänkt under utlandsvistelsen. 

Utlandsförsamlingarna har ett stort kontaktnät och diakonin i utlandsförsamlingarna kan fungera som en bro som binder samman människor och skapar en känsla av gemenskap och samhörighet i en främmande/ny miljö. I utlandsförsamlingarna finns det en inkluderande och öppen gemenskap. Där man kan mötas, oavsett bakgrund och livssituation.  

Utlandsförsamlingarna är en trygghet för många svenskar utomlands och en mötesplats där man vågar ta i det som inte alltid är så enkelt och kan prata om det som gör ont. Utlandsförsamlingarna möter varje dag människor mitt i den där krisen, kampen eller kulturkrocken som för många uppstår vid något tillfälle under tiden långt borta. 

Diakoni i våra utlandsförsamlingar kan vara ett sätt att bidra till inkludering och solidaritet, genom att erbjuda stöd och hjälp till de som är i behov av det.  

Utlandsförsamlingar fungerar som ett andra hem för många, där kyrkan får ersätta den gemenskap som man i vanliga fall har i Sverige.  Det är skönt att få möjlighet att prata på sitt eget språk om det som ligger nära,  att få uttrycka och beskriva känslor på sitt eget modersmål.   

Genom att hjälpa och stödja visar utlandsförsamlingarna på ett konkret sätt  
kärleken till Gud och till sina medmänniskor.  

Finns det någon sak/symbol som du gärna pratar runt och kopplar diakoni till. En sak som slår an någonting, en sak ur livet. Det kan vara en napp, sko, ett föremål i kyrkan, pass, nalle eller något helt annat. 

Gud – lägger sin arm om dig och mig. 

Jag tycker mycket om en ikon som brukar kallas för ”vänskapens ikon”. 
Den kommer från Egypten. På ikonen ser man Jesus som håller handen om en vän.  
Den här vännen är ju egentligen en historisk person (abbot Menas) men man kan också se det som att han/vännen kan få representera dig och mig.  

Jag tycker om tanken på att Jesus håller sin stöttande arm runt var och en av oss och delar allt det som livet innehåller: det vi upplever, det vi längtar efter, det vi känner glädje inför och det som är svårt. På samma sätt kan vi också hjälpa och finnas till för andra.  

Ladda gärna ner en kollektvädjan med en berättelse om det fina arbete som pågår i våra församlingar, den passar till exempel bra att läsa upp under gudstjänsten.

Kollektvädjan den 2 november

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *