Jag stiger ur taxin bakom den lilla, fyrkantiga kyrkan. Den är enkel, utan pråliga utsmyckningar eller storslagen religiös estetik. Den ser inte gammal ut, men jag vet att grunden lades i början av 1500-talet.
Det enda som avslöjar dess historiska betydelse är de tio stentavlorna som pryder fasaden runt om byggnaden. Stentavlor som på olika språk återger Apostlagärningarna 28 där det berättas om skeppsbrottet på Malta.
Bibeln berättar…”1När vi var i säkerhet fick vi veta att ön hette Malta. 2De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt. 3Paulus drog ihop ett fång torrt ris, och då han lade det på elden kom en huggorm fram på grund av värmen och högg sig fast vid hans hand. 4När de infödda såg ormen hänga från handen på honom sade de till varandra: »Den där mannen måste vara en mördare. Han har räddats från havet, men rättvisans gudinna ville inte att han skulle få leva.« 5Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. 6De andra trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. När de sedan hade väntat en lång stund och sett att ingenting särskilt hände honom slog de om och sade att han var en gud.
7I närheten låg det gårdar som tillhörde Publius, öns främste man, och han tog emot oss och visade oss gästfrihet i tre dagar.
8Hans far låg till sängs med feberanfall och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9Efter det kom också de andra sjuka på ön dit och blev botade. 10De gav oss många bevis på sin uppskattning, och när vi skulle segla därifrån försåg de oss med allt vi behövde”.
Enligt berättelsen var det på precis denna plats som Paulus räddades iland, och folket tände en eld så han och hans mannar kunde värma sig.
Jag står där lite andäktigt och tänker på vänligheten som mötte dem. På vänligheten som borde vara självklart att mötas av när man kommer ensam, blöt och rädd över de stora haven. Då som nu, på medelhavet och på andra platser på vår jord.
Idag får denna ganska ocharmiga byggnad, som står i en gatukorsning på Malta, symbolisera godheten i världen. Det förundrar mig att den kan ha en betydelse för mig och att jag får vara en del av denna historia.
Här kan du läsa mer om St. Paul’s Shipwreck Church/St. Paul’s Bonfire Church på Malta
Lämna ett svar