– Jag minns inget annat, svarar Maya när jag frågar hur länge hon gått i kyrkan.
Hon fyller 18 år i sommar. Maya, med svensk mamma men som levt hela sitt liv i förorten Croydon söder om London. När hon var 5 år drog mamma Kerstin med sig sin dotter och son till kyrkan en dag. Barnen hamnade direkt i söndagsskolan medan mamma Kerstin satt i kyrksalen fylld av glädje – hon hade hittat hem. Kerstin, som då arbetade som socialsekreterare i London, kom några år senare att vidareutbilda sig till diakon, men det är en annan historia.
Maya kände sig genast hemma i kyrkan, för henne har söndagarna som sagt, så länge hon kan minnas, inneburit besök på Svenska kyrkan i London. För tre år sedan konfirmerades hon.
– Jag går i gudstjänsten kanske en gång varje månad, säger Maya.
– Jag kommer hit för att vara nära Gud, påpekar hon.

Under konfirmandåret fick hon en ny nära vän, en tjej som går i svenska skolan.
– Att jag hittade en svensk vän var jättebra, säger Maya, som ju själv är uppvuxen i en mer brittisk kontext med brittisk skola etc.
Även kompisen brukar komma till kyrkan ibland på söndagarna, men i övrigt är det inte så många i Mayas egen ålder i kyrkan. I kören sjunger en del yngre svenskar, kanske framförallt under senhösten då den speciella Luciakören årligen sätts samman, men körmusik är inget som lockar Maya.
– Jag pluggar teater och söker in till teaterlinjer till hösten, berättar hon.
Bland ansökningarna finns även en till svensk folkhögskola. Det skulle då bli första gången hon bor i Sverige, men, oavsett, första gången hon bor hemifrån. Att gå ut grundskolan/collage och fylla 18 år är en äventyrlig tid för många. Maya känns trygg. Hon känns nära Gud.
Text och foto: Åsa Höjer
Lämna ett svar