En solig vårdag träffar jag ett glatt gäng på kyrktrappan till St. Paul’s Anglican Church – den anglikanska kyrkan i Aten där Svenska kyrkan i Grekland håller sina gudstjänster. Gruppen kommer från Härnösands stift och befinner sig mitt i en livsresa i Paulus fotspår – en resa som tar dem genom flera historiska platser i Grekland.

Jag får en pratstund med Anders Nordlinder, Helena Viberg och Susanne Karlsson, som arbetar med Livsresor på Stiftskansliet i Härnösand, samt Ulf Ehn – ideell medarbetare från Sköns församling i Sundsvall.

Bakom resan står Härnösands stift, som sedan många år arrangerar så kallade Livsresor för ideella och förtroendevalda i stiftets församlingar. Numera vänder man sig också till anställda i församlingarna som fungerar som kontaktpersoner för de ideella. Tidigare resor har gått till bland annat Jordanien, Jerusalem, Iona och Kraków – men detta är första gången man reser till Grekland.

Resan är cirka en vecka lång, men förberedelserna börjar långt tidigare med teologiska förträffar och studier av resmålet. Varje resa har sin egen karaktär, både vad gäller innehåll och fokus. Syftet är att deltagarna inte bara ska få en personlig fördjupning i kristen tro, utan också kunna ta med sig erfarenheterna hem till sina församlingar och sammanhang.

– Syftet är ju också att erfarenheterna från resan ska få en förankring ute i församlingarna. Det finns många som både behöver en fördjupning i kristen tro och få upptäcka den världsvida kyrkan. Vi pratar också mycket om idealitet och våra erfarenheter som ideella i kyrkan – hur man kan ta hem den kunskapen och göra något av det i sitt eget sammanhang, berättar Anders Nordlinder.

Denna resa startade på Arlanda den 25 april, och gruppen har hunnit besöka bland annat Thessaloniki, Filippi, Delfi, Meteora och Kavala – alla platser med anknytning till Paulus. På varje plats reflekterar man över ett bibelord kopplat till platsen, ber tillsammans och sjunger psalmer. Psalmhäften har tagits med från Sverige.

– Första dagen anlände vi till Thessaloniki, och då var det naturligt att fördjupa sig i Första Thessalonikerbrevet kapitel 5, vers 14–28 där Paulus uppmanar sina församlingsmedlemmar att leva i fred och ha goda relationer med varandra. Sedan blev det Filipperbrevet när vi var i Filippi. Vi pratar också om Paulus mission – hur han arbetade, vad han predikade och hur han motiverade människor. Han fick ju stångas med judarna och lagen. Vad var det han ville förmedla? berättar Helena Viberg.

Under kvällssamlingarna samtalar deltagarna om dagens upplevelser, och många vittnar om hur relationerna i gruppen fördjupas. Det är människor som inte känt varandra tidigare, men som nu delar något stort och meningsfullt.

Helena berättar att hon blivit djupt berörd under resans gång:

– Vi har ett stort engagemang för Paulus. Han har verkligen blivit en levande människa för oss här. Det ger bara mersmak – flera av deltagarna har sagt att de vill fortsätta samtala, ta reda på mer och dela med sig av detta till andra.

Helena berättar vidare om en särskild upplevelse vid Lydias källa i närheten av Kavala:

– Det var väldigt mycket folk där och parkeringen var full. Vi kom till den lilla kyrkan där två dop var på gång, så vi förstod att vi behövde skynda oss in. Men det fanns plats för oss – kyrkan var tom när vi kom. En grupp reste sig från dopplatsen och vi gick ner dit. Solen sken, vi fick möjlighet att fira andakt tillsammans, hämta vatten och se fiskarna simma där. Det var en sällsam upplevelse.

Även vid Paulus predikoplats fick gruppen ett oväntat tillfälle till fördjupning. En av deltagarna hade förberett en predikan, och trots att platsen var full av turister uppstod plötsligt ett lugn – turisterna försvann och hon kunde hålla sin predikan i stillhet. En stund som berörde hela gruppen djupt. – Vi grät allihop. Det var så starkt. Det gör något med en, berättar Susanne.

– Jag har åkt säkert 9–10 gånger till Iona i Skottland, och jag blir lika berörd varje gång. Jag upptäcker alltid något nytt. Men också att jag får vandra tillsammans med nya människor varje gång – en liten stund i deras liv får jag vara deras medvandrare, och upptäcka livets underverk och trons kraft tillsammans med andra, avslutar Anders.

Text och foto: Suzanne Selin