Rom och den svenska församlingen

Läs Biskop Eriks spännande artikel om svenska församlingen i Rom från 2022.

Undrar hur han ser ut? Den där Notker Wolf. Ännu några minuter kvar, innan passagerarna på flyget från Fiumicino i Rom skulle komma ut från gaten på Arlanda. Men hur skulle jag känna igen honom? Jag hade aldrig träffat Herr Wolf och kände inte hans utseende. Trots allt skulle det nog ordna sig. En abbot och benediktin är rimligen lätt identifierbar på sin klädsel. För säkerhets skull hade jag googlat honom och sett att han förutom att vara abbot primas för Benediktinernas gemensamma konfederation, med säte i Rom, spelade både tvärflöjt och elgitarr i ett rockband. Fast det skulle förstås inte påverka hans utseende. Såvida han inte hade elgitarren med sig.

Passagerarna från Rom började strömma ut från gaten. Svenska och italienska semesterfirare, en och annan amerikan som var ute to do Europe, affärsresenärer, såväl som svensk-italienska familjer som nu återförenades och glatt kramade om varandra och undrade hur resan varit.

Någon munkkåpa syntes inte till. Inte heller något pektoralkors, ett sånt som biskopar, men även abbotar och abbedissor, bär hängande över bröstet. Istället släntrade en relativt kort person i mörka byxor, moderiktig linneskjorta och en sliten mindre resväska ut ur gaten och stirrade med förvåning på min gråa prästskjorta och krage. Jag vet inte vad han hade förväntat sig, troligen att en benediktin skulle hämta upp honom. Nu istället en församlingspräst som fått hoppa in i sista minuten för att hämta upp den långväga gästen i ett sommarvarmt Sverige. Prästskjortan fyllde sin funktion, vi hittade varandra.

Det var högsommar, juli 2012. Sent på kvällen dagen innan hade priorn på Östanbäcks kloster, Caesarius Cavallin, ringt mig och berättat att han i sista minuten hade fått förhinder. Han undrade om jag, som han visste bodde nära Arlanda, kunde hämta Notker Wolf och inkvartera honom i pastoratets vandrarhem i S:ta Maria Alsike strax söder om Uppsala. Sedan skulle bröderna plocka upp abboten morgonen efter, ge honom frukost och köra honom till Östanbäcks kloster. Dessutom skulle det ge en viss intäkt till vandrarhemmet. Orsaken till det celebra besöket var att abbot primas skulle delta i invigningen av den nybyggda klosterkyrkan vid Östanbäcks kloster. Som församlingspräst i Alsike församling, med Alsike kloster vägg i vägg med församlingskyrkan, var jag inbjuden att medverka vid invigningen. Då kunde det ju fungera att jag hämtade Notker Wolf vid flygplatsen. Dessutom intressant med en internationell gäst. Jag hade möjlighet och lovade att vara på plats i tid för att hämta upp Notker Wolf vid flyget från Rom…


Här nedan kan du fortsätta att läsa Biskops Eriks berättelse om församlingen i Rom

Foto: Kristina Strand Larsson