En oväntad väg hem

Min berättelse om tron och Svenska kyrkan i Buenos Aires 

Jag vill dela min historia med er. Mitt namn är Marcela och jag är kristen inom den svensk-lutherska traditionen. Jag föddes i Buenos Aires, Argentina, 1977, i en ateistisk familj med baskiskt ursprung. Ibland stannar jag upp och tänker: hur stora var egentligen chanserna att jag skulle finna min innerlighet med Gud just i en svensk-luthersk församling? Och då förstår jag att Guds planer, även om de ofta är obegripliga för oss människor, alltid hittar en väg till hjärtat som förnuftet inte kan fatta. 

Vid 14 års ålder studerade jag musik vid konservatoriet i staden Adrogué i provinsen Buenos Aires. En dag bjöd en skolkamrat in mig att spela gitarr i kyrkan Inmaculada Concepción i Burzaco. Där fick jag höra en sång som präglade min själ: “Psaltaren 18”, vars text säger: “Jag älskar dig, Herre, min starkhet, min klippa, min borg, min befriare.” Den berörde mig så djupt att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. Men när jag kom hem förbjöd min familj mig att spela den melodin igen – och de förbjöd mig också att gå tillbaka till kyrkan. 

Bibelns betydelse och nya möten 

När jag var 24 år tog jag examen som revisor i Buenos Aires. När studierna var klara gav en studiekamrat sedan många år – kristen – mig en Bibel i gåva. På första sidan hade han skrivit: “Till en speciell tjej, en speciell bok.” Så började jag läsa Guds ord, utan att ana att den där enkla gesten från en vän skulle öppna en ny och ljus väg för mig. 

Genom kontakter i min umgängeskrets kom jag till Anglikanska kyrkan i Buenos Aires, där jag började mina första vägledda bibelstudier. Jag hade redan läst hela Bibeln på egen hand, och den erfarenheten hade fyllt mig med en djup frid. Jag upptäckte att alla anvisningar för att leva rätt finns i evangeliet. Under några år studerade jag Ordet tillsammans med de anglikanska syskonen, tills jag lärde känna den som skulle bli min livskamrat – en svensk-argentinare. 

Vägen till Svenska kyrkan 

När jag lärde känna Erik var vi redan vuxna, med många erfarenheter bakom oss. Därför ville jag inte linda in frågan utan sa det rakt ut ”Jag tror på Gud och på Jesus, min Herre och Frälsare. Jag vill inte träffa någon som inte tror på Honom.” Han log och svarade lugnt ”Det är inget problem för mig, jag är också kristen.” Så kom jag till Svenska kyrkan i Buenos Aires. 

Jag minns det som om det vore i dag, första gången jag besökte Svenska kyrkan i Buenos Aires. Det var i adventstid, med julbasaren och Luciahögtiden. När jag kom in kändes det som att kliva över en tröskel till en annan värld. Allt var så vackert – ljuset, sångerna, människornas värme. Prästen Åsa tog emot mig vänligt och bad mig läsa evangeliet på spanska som en välkomsthälsning. I det ögonblicket kände jag den levande närvaron av den helige Ande. Jag gick därifrån med hjärtat alldeles varmt, som den som kommer hem från en helig resa, rik på oförglömliga upplevelser. 

Hemma i den svensk-lutherska gemenskapen 

Efter några år gick jag konfirmationskurs tillsammans med en grupp varmhjärtade, kloka och trevliga människor som jag i dag ser som mina syskon, under välsignelse av pastor Hans-Georg Döring. Vi blev ombedda att välja psalm och jag valde “Hosianna, Davids son”. Mitt konfirmationsmotto var  

Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen, och dina sår ska läkas med hast. Din rättfärdighet ska gå framför dig, och Herrens härlighet ska följa efter dig (Jes 58:8)  

När pastor Pierre Schelander kom började vi fira gudstjänster med liturgisk sång. Jag lärde mig att sjunga på svenska – även om jag fortfarande har svårt att tala språket – och genom honom fick vi tillsammans upptäcka den helige Ande i de vackra lectio divina. Sedan dess är mitt motto, just när livet mörknar och oron vill ta över 

Gud är med i båten (inspirerat av meditationen över Matt 8:23–27). 

Jag känner inget annat sätt att vara kristen än att vara svensk-luthersk kristen. Jag skulle nog inte trivas i någon annan kyrklig gemenskap och ha samma förankring som jag känner i den svenska. Att be Fader vår på svenska och sjunga lovsånger på svenska får Jesus att blomma i mitt hjärta och låter mig lägga mina händer i händerna på Herren från Galileen, i händerna på Herren som stillar havet. 

Marcela Fernandez 

Medlem i Svenska kyrkan i Buenos Aires