Hon var ung och ville ut i världen. Mamma sa nej till en studietid till USA. Det var för långt bort. Men, Tyskland är ju nära och där kunde hon lära sig tyska. Så det blev flytt för språkkurs i några månader. Men sedan blev hon kvar som au pair. Tiden gick och livet lekte. Så kommer kärleken till en tysk man. Äktenskap, barn, barnbarn och en villa i utkanten av Hamburg. Nu har det gått 50 år sedan den första språkkursen!
”Jo, det blev ett bra liv här. Men varje sommar måste jag till Sverige.” sa hon när vi talades vid här i kyrkan. För Svenska Kyrkan i Hamburg har genom alla år varit en älskad fast punkt i vardagen. Hantverksgrupp, gudstjänster, bibelstudier och barngruppen när barnen var små. Här blev hon också vän med flera andra som liksom hon kommit för en kort tid men blivit kvar. Här var ett litet Sverige med kända psalmer, sånger och erfarenheter av det nya hemlandet.
Nu sitter de sedan länge vuxna barnen här med mig i kyrkan. Vi skall planera för mammas begravning. De berättar för mig om hennes liv och om familjens liv. De berättar om hur viktigt Sverige varit för henne i alla år. De berättar om hur hon även sedan hon blivit änka för några år sedan känt att Tyskland blev ju hennes nya hemland. Att ensam flytta tillbaka till Sverige var aldrig aktuellt.
Begravningen skall vara svensk med vissa tyska inslag. Alla grannar, fd arbetskamrater och vänner förstår ju inte svenska.
Blott en dag sjunger vi såklart. Den psalmen är särskilt älskad här i Hamburg. Den kom att betyda mycket under krigsåren och än idag sjunger vi den ofta. Så sjunger vi en tysk psalm, Von guten Mächten av Dietrich Bonhoeffer. Den finns i vår svenska psalmbok också men är så oerhört älskad här i Tyskland.
Så skall vi sluta med Tryggare kan ingen vara…
Nu sitter jag längst framme i kyrkan och begravningsgudstjänsten är nästan slut. Jag tänker på berättelserna, på barnen och barnbarnen. På livet de delat. Och nu till slut återknyter vi till hennes doppsalm som följt henne under livet. De välkända orden blev så viktiga. Orden hon lärde sig i söndagsskolan måste vara med när vi överlämnar henne i Guds händer. När det jordiska livet avrundas återknyts kontakten med det hon hela tiden burit i sitt hjärta. Kanske burits av i det nya landet.
Det finns ögonblick i mitt prästliv som är särskilt fyllda av närhet, sammanhang och mening. Detta är ett sådant. Det berörde mig djupt. Vilken rikedom att det är möjligt att få en svensk begravning i Hamburg. Vilken rikedom att jag fick vara präst just här, just nu.
Christina Eriksson, Präst
Kommentera det här inlägget