Till innehåll på sidan
Lisa Gerenmark

Rättvisa och solidaritet – bara för dem som inte flytt?

 

Den senaste tiden har både social media och gammel-media översvämmats av skriverier om den svenska asylprocessen och framförallt om det uppmärksammade REVA- projektet. Att REVA är långt ifrån humant eller ens lagligt är nog de flesta överens om. Men vad händer när politikerna tar sitt förnuft till fånga och skrotar projektet? Är vi nöjda då? Är det då okej att vi skickar tillbaka människor till konfliktdrabbade områden där de riskerar bli utsatta för hot och tortyr? Är det då okej att vi utvisar gamla och sjuka eller olika familjemedlemmar till olika länder? Är det då okej att vi ställer högre krav på de som flytt från allt de känner till än vad vi gör på Migrationsverket?

 

Jag firade som vanligt mässa i min hemförsamling idag och vi lyssnade där, som i alla andra kyrkor idag, till den gammaltestamentliga texten om Elia som fruktade sitt liv och flydde ut i öknen och sedan till evangelietexten som idag handlade om den utstötta kvinnan som tvättade Jesu fötter med sina tårar. På så många ställen i skriften finns texter som talar till oss om människor i lidande och nöd. När vi sedan sjöng sv psalm 738 som med sin första vers påminner om att Jesus själv var en flykting, en fredlös, då går det inte längre att värja sig. Jesus blev under sin tid på jorden förföljd, hotad, torterad och slutligen dödad. Det borde vara självklart, för oss som kristna, att stå upp för människor som drabbas av våld och förtryck. I våra församlingar runt om i landet är det många som arbetar med rättvisefrågor, ibland är det fredsbevarande projekt i konfliktdrabbade områden som engagerar, andra gånger kvinnors utsatthet, eller hiv och aids. Men vart finns engagemanget för människorna som flytt till Sverige? Jag säger inte att det vi gör i våra församlingar inte är viktigt, jag säger inte heller att det inte finns människor som engagerar sig för de flyktingar som kommit till Sverige. Men jag eftersöker ett tydligare och mer organiserat engagemang från medlemmarna i våra kyrkor! Just nu blöder Sverige, vår självbild av oss själva som ett fredligt och demokratiskt folk som öppet välkomnar människor är sårat och trasigt. Och det med all rätt, för den bilden kunde inte vara mer fel. Men att slopa REVA är inte tillräckligt! För att vi ska kunna göra vårt land till något vi kan vara stolta över, ett land där rättvisa och solidaritet råder, behöver vi aktivt och medvetet arbeta för en humanare flyktingpolitik. Större delen av arbetet med flyktingar som bedrivs i våra kyrkor idag är att hjälpa människor i nöd – precis som vi ska göra. Men vi kan inte fortsätta mata munnar och gömma flyktingar om vi inte samtidigt arbetar med politiskt påverkans arbete för att förändra asylprocessen.

 

Under en tid har arbetet med en kampanj vid namn asylrätt 2014 arbetats fram och nu sätter kampanjen igång på allvar. Kampanjen är initierad av nätverket Ingen Människa är Illegal i Göteborg men fler och fler organisationer ansluter sig. Kampanjen vill skapa en humanare flyktingpolitik och ställer fyra krav för att åstadkomma det. Tanken är att med hjälp av ett brett samarbete, olika organisationer emellan, göra migrationspolitiken till en valfråga inför valet 2014.

Kraven som ställs är:

1. Sverige ska vara bunden att följa FN:s riktlinjer och aldrig mer utvisa människor till tortyr och förföljelse!

2. Synnerligen ömmande omständigheter ska ersättas med särskilt ömmande omständigheter.

3. Sverige ska omedelbart upphöra med alla överföringar enligt Dublinförordningen och arbeta för dess avvecklande.

4. Bevisbördan ska flyttas från den asylsökande till Migrationsverket.

 

Jag efterlyser församlingar och samfund som aktivt vill ställa sig bakom kampanjen och på allvar arbeta för en humanare asylprocess i Sverige. Det räcker inte med att stoppa REVA, vi behöver göra mycket mer än så!

Dagens kollekt, som var en rikskollekt, gick till Sveriges Kristna Råd och deras arbete mot rasism och främlingsfientlighet. I deras kollektcirkulär nämner de även arbetet med opinionsbildning för en humanare flyktingpolitik. Ett mycket gott ändamål! Kanske kommer Sveriges Kristna Råd, Svenska Kyrkan och andra kristna organisationer sluta sig till kampanjen? Det är i allafall min förhoppning!

 

Eftersom jag redan nämnt den gammaltestamentliga texten från idag, och även evangelietexten, så kan jag ju avsluta med episteln. Där står det att Gud prövar oss, men inte utan att erbjuda en utväg. Jag tänker att REVA är prövningen och Asylrätt2014 är utvägen!

 

Lisa Gerenmark, Ageravolontär i Mössebergsförsamling

 

läs mer om kampanjen på www.asylratt2014.se

Kommentarer

2 svar till ”Rättvisa och solidaritet – bara för dem som inte flytt?”

  1. Väldigt bra artikel!!
    Jag funderar hur kyrkor blir en del av utvägen ur nationalstatsapartheid (begränsad rörelsefrihet för ickevita och fattiga). Ifall kyrkor börjar agera mer konsekvent som fristäder för förföljda skapas ett samhälle av gästfrihet som kan smitta av sig. Det kan räcka med 5-10 i varje församling som är aktiva med att ge gästfrihet till förföljda. Någon för en eller några flyktingar att bo med och gömma sig vid förföljelse. Några andra som samlar in resurser och hjälper till med att organisera sjukvård och skolgång. Kyrkorna borde kunna skapa vitjobb också. Inte i kyrkorna så mycket men rekrytera. Jobb med olika former av betalning för flyktingar. ”Skatten” kan ges till kyrkornas arbete med att bygga fristäder.

  2. Lisa Gerenmark

    Ja det finns mycket vi kan göra! Erbjuda fristad är en väldigt viktig del, som redan görs, men i alldeles för liten omfattning!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *