Efter att ha tillbringat snart en vecka tillsamans med världsledare, experter och volontärer har jag lärt mig enormt mycket. Hur enormt komplicerat internationella beslut är, hur alla strävar efter vad som är bäst for dem själva, landet, eller alliansen de tillhör. Till och med i de stora korridorerna i FN och med vetskapen om att ens beslut kommer påverka inte bara sin egna befolknings rätt till en framtid, utan också andras agerar vissa på samma sätt. Men jag har också lärt mig hur andra personer hur maktlösa de än kan känna sig i det stora hela, står upp för vad som är rätt och har en enorm glöd for fred, rättvisa och trygghet. Hur människor kan förbise nästan alla hinder som separarerar oss och omfamna varrandra för att gemensamt vandra mot samma mål och medan jag sitter och samtidigt som jag skriver det här kommer vetskapen om att resan börjar gå mot sitt slut att inta mina tankar ..
Idag har varit en mycket intensiv dag. På förmiddagen var det dags for ännu ett stunt och denna gång gjort i kärlekens tecken (men mer om detta senare!). Därefter var det en session i plenum for att lyssna på fler delegater och deras åsikter om klimatfrågan och hur den ska lösas. Under lunchen träffade vi representanter ifrån Changemaker, en påverkansorganisation med kristna drag i Norge och vi hade en bra diskussion där vi utbytte tankar och idéer kring påverkansarbete och aktiviteter. Changemaker är en organisation som är duktiga pa att skapa reaktioner med små medel och precis som oss är deras mål att agera lokalt, för att påverka globalt.
Efter lunch var det dags att möta den svenska delegationen med Lena Ek i spetsen. Det var en mer sammanbiten hållning denna gång och Lena sammanfattade läget ganska bra; ”De går framåt, men mycket långsamt”. än så länge har EU och G77-länderna bildat en tillfällig grupp som stödjer Kyotoprotokollet och förhoppningsvis kommer de att lyckas sätta mer press på USA att agera. Trots flera kompromisser har USA valt att inte ge några svar än. För min del skulle jag vilja att vår delegation skulle vara mer drivande i klimatfrågan, speciellt då vi har så mmycket erfarenhet av miljöarbete i Sverige. Precis som förr borde vi räcka ut handen mer till u-länderna och söka relationer. Inte i form av välgörenhet eller vara ”snälla” utan som en ömsesidigt utbyte av allt vi har att erbjuda varrandra. Men när vi står tilsammans med EU skapar de också en större genomslagskraft ute i världen när de gäller att trycka på de stora aktörerna såsom Kina och USA. Så de är ett tveeggat svärd.
Som jag skrev tidigare börjar resan gå mot sitt slut, men det är bara en halvsanning. För när de gäller den här resan, min resa, vår resa så kommer det endast vara ett tillfälligt stopp. Som när man byter tåg for att kunna resa till nästa destination. Även om klimattoppmötet kommer vara slut för den här gången kommer klimatarbetet fortsatte lika intensivt, lika outröttligt och vi kommer kämpa vidare tilsammans, du och jag. Vi, tilsammans och med var tro, kan vi flytta berg.
/Kenth Sanfridsson, Ageravolontär
Stora Kils församling
Lämna ett svar