Att få vara med i livets alla skeden och att få ta del av människors allra viktigaste stunder i livet är ett privilegium.
Från död till liv. Genom Jesus kan vi förmedla tröst och hopp.
Men under ett sorgesamtal inför en begravning trasas hjärtat sönder en aning. Det kan på ett sätt kännas som att ett intrång i en människas allra mest privata rum görs, det rum vi har inombords där sorgen bor. Då får man vara så varsam man bara kan och lyssna på orden som berättas med inte bara öron utan med hela hjärtat. Trots höga åldrar gör döden ont. Döden går inte att skydda sig mot. När band bryts – skälver jorden.
Det kan i sorgen kännas som att tiden står stilla. Här på jorden får vi älska, gråta och skratta. Men detta är inte vårt hemland, det är himlen. I livet är vi förgängliga. Vårt jordiska liv kommer att förgås precis som ett frö till synes dör när det läggs i jorden.
Men livet slutar inte i döden. Jesus har dött för vår skull, och visar genom sin uppståndelse vägen för oss genom döden till livet. Ett evigt liv får vi genom Jesus Kristus som är livets väg. Tillsammans med honom är vi aldrig ensamma. Av Gud är vi alltid omslutna på alla sidor.
Gud var med alla de som sörjer, låt dem finna tröst och vila i dig. Inneslut dem i din kärlek.