Helgens bravader

Fredagen började med ett besök hos frisören, ett mycket välbehövligt sådant. Det är så härligt när man sitter där och blir omhändertagen och bara väntar på att man ska gå ut mycket finare än vad man kände sig när man gick in.

Samtidigt, under ett skynke över kroppen där endast ett huvud sticker fram med en och annan foliebit i håret känner man sig sådär snygg… och när man sitter där och känner sig ”fast” i stolen och mindre attraktiv, ska man prata med frisören om ditt och datt oavsett vad man har för typ av dag. Hur mycket kan man berätta egentligen, hur privat eller personlig kan man vara? Har varit med om gånger då det känts som att frisörens hela liv legat i mina händer, eller tvärtom. Ett besök hos frisören för att klippa och färga håret brukar ta ca 2,5 h, under den stunden hinner ett och annat ord bytas. Men vem bryr sig hur ofta en frisör byter sängkläder, eller hur de firar sitt fredagsmys hemma? Som tur var slapp jag denna typ av samtalsämne på detta ställe. Vi pratade mer om meningen med livet… kanske i stil med Henning Mankells och KG Hammars samtal om detsamma under litteraturfestivalen i Sigtuna som precis ägt rum. Om samtalen var lika beror iofs på om KG och Mankell också pratade om: Ungdomstidens glada dar, hårpuder, skvallertidningar, dieter, smink och sidenörngott (som tydligen är bra för att det är mindre slitsamt för håret.) Men som om om dessa ämnen vore nog… även denna hårfrisörska som nu hade mig 2,5 h i stolen framför sig fick höra om Jesus…! 😉

På kvällen åt vi god middag hemma hos mina kära svärföräldrar som bara bor runt knuten och hade fredagsmys 😛

Nästa dag åkte vi hem till min lilla mamma i Trelleborg som fyllde år. Vi njöt av solen och gjorde en liten utflykt till en liten fiskeby, Skårehamn där vi promenerade till Skansarna och gick längs med stranden och badade lite. Sedan grillade vi och njöt av en härlig sensommarkväll.

Tänk vad familj, oavsett konstellation är viktig! Tack Gud för den.

Nästa dag var söndag. I prästens liv betyder det inte ”vilodag.” Högmässan i Ivetofta kyrka hade jag tillsammans med Pia Wiktors, jag predikade om medmänniskan då det var diakonins dag. Sedan var det dop med två barn. Det var första gången jag döpte två barn samtidigt, det var dubbel lycka men kanske också dubbel nervositet. Efter dopet roade jag och Alexander oss med att kasta macka i Ivösjön. Det är så skönt att göra något helt meningslöst efter det att man gjort något meningsfullt. Innan sista gudstjänsten för dagen som var kl 18.00 i Gualövs kyrka satt vi vid askgravlunden på kyrkogården och lyssnade på vattnet som porlade över en sten och tittade på småfåglarna som badade där. Efter två gudstjänster och ett dop unnade vi oss lite ostbricka och vin för att sedan somna på soffan framför tv:n. Tur att tv4 play finns…