Long time no see

Hej kära vänner. Nu var det ett tag sedan jag skrev här, tiden bara rusar iväg och livet kommer emellan. Våren är nu här rent metrologiskt sätt och vårkänslorna börjar ta fart i kroppen. Mycket har hänt sedan jag skrev sist och jag har saknat er. Jag har haft mina första jordbegravningar vilket är en speciell känsla. Det är en sak att ta sitt farväl inne i kyrkan vid kistan men en annan att göra det vid graven för att sedan se hur kistan firas ner. Jag uttryckte till min handledare att de erfarenheter jag hade utav jordbegravningar var endast de jag sett i Hollywoodfilmer. Detta mottogs med en viss skräck i ögonen…

Vid ett sorgesamtal jag var på inför en begravning ville de anhöriga ha en solosång, de uttryckte dock att det inte var möjligt eftersom det var för dyrt att hyra in en solist. Mina tankar snurrade medan jag ikapp med dem snurrade på min kaffekopp… Jag hörde mig själv säga att jag kunde sjunga om de ville. Tycker om jag ska vara helt ärlig, att det är synd att ”extra sånger” ska kosta. De blev glada och jag sjöng under avskedet ”Jag har hört om en stad ovan molnen.” De blev väldigt nöjda och det kändes gott att kunna ge dem den begravningen de fullt ut önskade. Men samtidigt oroade jag mig såklart för att detta inte skulle vara tillåtet…

Det är dags att välja ny biskop i Lunds stift och arbetet är i full gång. ”Den 7 mars tas nästa steg i biskopsvalet i Lunds stift. Då utfrågas åtta kandidater i en hearing där intresset förväntas bli stort.” http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1098069

Några av kandidaterna tror jag alldeles extra på och det ska bli mycket intressant på fredag att höra dem prata för sig.

Nu i dagarna var jag i Näsums församlingshem och pratade på ”Öppet hus” Jag fick själv välja vad det skulle handla om. På inbjudan till denna eftermiddag stod det så här: ”Sång och prat varvas när Bernice Magnusson som är pastorsadjunkt i Bromölla pastorat kommer hit. När Bernice var liten hittade hon på sånger och egna melodier som ofta handlade om Gud. Den 9 juni 2013 prästvigdes hon i Lunds domkyrka. Nu pratar hon om vägen dit och vad som fick henne att välja just prästyrket.” Jag utgick en del från kallet, hur Gud kallar oss till att bli hans lärjungar och vill locka fram var och ens unika gåvor för att hitta sin väg i livet. Du är älskad för den DU är och inte för den du skulle ha varit eller helst skulle vilja vara. ”Livets toner” kallade jag detta, då livet går både upp och ner precis som tonerna i ett musikstycke gör. Det viktiga är att inte glömma att vi aldrig är ensamma utan att vi har Gud med oss från första ton till sista i vår livsmelodi. Låtarna jag valt att vi skulle sjunga tillsammans hörde dels ihop om det jag pratade om, men de var också valda och satta i en viss ordning av en anledning som man under tiden fick klura lite på. Tillsammans bildade sångerna/psalmerna ETT VIKTIGT ORD. Om man tog första bokstaven i titlarna så fann man ordet.

Sångerna var:

Ä – Änglamark, L – Likt vårdagssol i morgonglöd, S – Så länge skutan kan gå, K – Känn ingen oro, A – Att leva är att fråga, D – Du är det finaste jag vet

 Vi hörs snart, det lovar jag! Ta hand om er, och Gud välsigne er!