”En natt i Paris.” Eller, jag menar Lund…

I dagarna två var vi pastorsadjunkter på certifierings kurs i Lund för att lära oss något som kallas K-bok. Lite förenklat och förkortat kan man kalla det administrativt arbete i församlingen/pastoratet, förarbete med personuppgifter inför kyrkliga handlingar, in och utträden samt regler och lagar med utgångspunkt i kyrkoordningen. Låter det torrt? Det var det också. Men dem som höll kursen var duktiga och lite kul är det allt leka ”Ulla Bella sekreterare.”

Tänk så fort man anpassar sig till en ny ort. Lund är inte precis en storstad ändå kände jag mig emellanåt som en liten kattunge som kommit vilse. Bara det faktum att det var människor överallt och nära inpå. Var nästan lite rädd… Jag vet inte om det har att göra med att Lund varit min hemstad i 7 år och nu helt plötsligt inte är det. Kan det vara så att jag inte såg ”min” plats i staden längre och därför kände mig vilsen på ett annat plan? Hade jag tillexempel varit i Paris, Barcelona, eller Stockholm hade jag förmodligen inte känt mig lika skrämd av alla människor trots att det funnits betydligt fler av dem där.

Det finns dock alltid en plats som är ”hemma” vart man än är i världen. Det är i kyrkan. På kvällen passade jag på att gå i mässa i domkyrkan. Så här några dagar efter är det fortfarande ett citat jag hörde under denna mässa som stannat kvar… ” skriv glädjen i sten och smärtan och sorgen i vatten.” Sten och vatten gick som en röd tråd genom mässan. Vi omgavs av sten där vi satt i kryptan samtidigt som vi framför oss på väggen såg de vackra bildkonstverken i form av upplysta fotografier föreställande vatten. Livets vatten. Det var en fantastisk känsla att strosa omkring där i domkyrkan och lite sentimentalt tänka tillbaka på min prästvigning 9 juni 2013. Såg det hela utspela sig igen, rullandes som en film framför ögonen…

Idag har det varit ett alldeles ljuvligt väder, och snart kör jag till Gualöv för att celebrera/fira kvällsmässa där. Mot ytterligare en plats i världen jag kan kalla ”hem” vilket ikväll då är Gualövs kyrka.

Vart jag mig i världen vänder, är jag trygg i dina händer, när jag vilsen känner mig så visar du mig hem till dig. Kyrkan är ju allas hem, där vi prisar Gud som hen. 😉

(vart jag min i världen vänder mel.)