Vad vill jag? Vem är jag? Hur mår jag? Är jag det jag tänker?

När en ny termin börjar kan det vara som att ett nytt kapitel i livet tar vid. När förskolebarnet ska börja försteklass. Eller mellanstadiebarnet ska börja 7:an och kanske helt byter skola/ort och lämnar (barndomen,) som det kan kännas efter sig. Eller när högstadieeleven ska börja gymnasiet och hitta sin >linje< i livet. Eller för mamman, pappan, grannen, den nyss frånskilda, hen mitt i livet. Det handlar om Mig och Dig.

Självklart skiljer dessa nya kapitel sig efter vilken sorts bok man skriver på just nu i livet. Men efter en semester kan man ha hunnit funderat på saker man tidigare inte tänkt. Tankarna, känslorna och det obearbetade kanske har funnits där, men stressen, sorlet och vardagens alla måsten har legat som ett brunnslock över. Inget har synts utanpå. Allt har bara fortgått utan eftertanke. Men under locket har det stilla bubblat. Och när lugnet infunnit sig har kraften av alla dessa förtryckta känslor sprutat upp som en underjordisk källa.

Kan detta vara grunden till varför många efter eller mitt i en semester känner att allt inte är som det ska. Många hamnar i depressioner och relationer tar slut. Efter en semester är det många människor som pratar om att de tidigare känt sig vilsna. Men stressen i vardagen har gjort att man glömt bort sig själv eller varför man lever på ett visst sätt eller med en viss människa.

Men det kan självklart (och förmodligen det mest vanliga) också vara något positivt med dessa nya tankar som kan väckas i vilans ofta läkande kraft. En vändning sker. Kanske har du länge haft en längtan efter att göra något annat, byta jobb, våga testa dina drömmar, eller göra en radikal förändring i ditt liv?

Men jag tänkte fokusera lite på varför de negativa känslorna föds.

Det farliga med ”ekorrhjulet” vi springer i till mans i vardagen, utan att hämta andrum, är att det psykiska immunförsvaret (eget påhittat ord tror jag) blir ordentligt påfrestat. Allt går ”fint” tills det oförutsedda sker. Du blir lurad, sviken, sårad, du mister din bästa vän, hen som var din klippa, något eller någon dör. Livet självt brister och hjärtat går i tusen bitar. Då är du inte rustad och du faller så många våningar att du inte vet hur du överhuvudtaget ska kunna klättra upp.

Jag dammade av Ann Heberleins bok: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva och läste den med en klump i magen. Jag är medveten om att denna bok bottnar i en kvinna med bipolär sjukdom. Dock tänker jag att titeln ändå angriper en känsla och ett tillstånd många människor världen över någon gång känt i livet vare sig de haft en diagnos eller inte. Ibland blir livet övermäktigt och till synes ohanterligt. Här tror jag som sagt att vårt ”psykiska immunförsvar” spelar stor roll i hur vi hanterar en livskris. Vad morgondagen väntar oss vet vi inte, allt kan ryckas från oss från en dag till en annan. Men Guds nåd är var morgon ny, ja stor är hans trofasthet. (Klag.3:23) Hos Gud får vi hämta kraft, vi får svära, skrika och gråta men jag är övertygad att Gud bär oss. Så många gånger har jag nästan fysiskt känt hur Gud bär mig när mina egna ben inte gör det. ”Kraft är att finna sin svaghet och acceptera den, mod är rädsla som blivit bön.” – Tommy Hellsten.

I en blogg: ”Från utbrändhet till livslust. En blogg om att bygga hälsa, finna balans och utvecklas genom med och motgång.” http://komtillbaka.blogspot.se/ Fann jag detta: (Skrivet i lila text.)

Att sluta fly minskar kraften över obehaget Känslor ska inte tryckas undan men inte heller bli centrum för hela vår existens. Alla känslor, inklusive de negativa, är en naturlig del av vårt inre register. Det kan vara bra att påminna sig själv om att negativa känslor inte är onormala eller farliga. De är däremot ofta väldigt obekväma och obehagliga. Speciellt i situationer där man absolut inte ”får” må dåligt. På semester till exempel.  Jag är inte mina känslor, för då skulle jag inte kunna betrakta dem. Det är inte ovanligt att obehaget i de negativa känslorna får oss att (omedvetet) försöka fly från dem. Ibland genom att se till att vi har mycket att göra. Att fly från sina känslor är, precis tvärtom vad man tror, att låta dem ta kontrollen över en. Nyckeln ligger i att bemöta sina känslor.

Att skapa tid att komma i kontakt med sig själv.

Olika sätt att kanalisera sina känslor

Ett sätt att bemöta sina känslor är att kanalisera dem. Dvs beskriva dem för sig själv och/eller andra. Terapi är ett sätt. Men har man inte tillgång till en terapeut så kan man förstås vända sig till någon i sin närhet. Viktigt är dock att den personen lyssnar aktivt (dvs bekräftar att hen är intresserad av dig och det du upplever. Dela aldrig med dig till en människa som inte verkar bry sig). Mindfulness är ett sätt att lära sig förhålla sig till sina känslor. Ett värdefullt verktyg när man har problem med bångstyriga känslor (men också ett verktyg för att ta till sig de fina stunderna).

Ett annat sätt att kanalisera sina känslor är att skriva av sig. Att helt enkelt sätta sig ner med penna och papper och definiera vad det är som försiggår inuti. Att låta pennan gå automatiskt utifrån de ord och känslor som kommer in i tankarna här och nu. Låt det flöda fritt. Om det tar emot kan man tänka sig att man skriver men inte för att man själv eller någon annan ska läsa det hela sedan. Skriv bara för att skriva av dig det du känner. Skriv, skriv, skriv. Även om det bara blir två-ords-meningar.

Att kanalisera sina känslor att bemöta dem, acceptera dem och låta dem finnas. De finns ju ändå här, oavsett om jag väljer att springa från dem eller inte.

Det är alltså viktigt att hela tiden rusta sitt ”psykiska immunförsvar” här hjälper inte vitamintabletter eller en brustablett med C-vitamin. Har du fortfarande semester tänk på detta. Om den är slut tänk på det ändå. Det finns alltid tid för DIG själv att finna när det kommer till din hälsa.

Tips för en stressfri semester:

• Sov så mycket du har lust med.
• Gör det motsatta mot vad du brukar. En mycket aktiv person bör ha en passiv semester. Sitter du stilla på jobbet – passa på att röra dig mycket.
• Skapa kommunikationsfria zoner. Stäng av mejl och mobil och tar en ordentlig paus från jobbet.
• Gör gärna en plan för hur du tänker hantera jobbet under semestern.
• Planera inte för mycket – det kan skapa stress. Men planera i tid. Det ökar kontrollen och möjligheterna att påverka. Glöm inte i så fall att planera in tid för återhämtning och vila.
• Sänk ambitionsnivån. Några veckor går fortare än man tror. Ge dig tid att vara spontan och tid att vara för dig själv eller tillsammans med andra.

(Källa: Stressforskningsinstitutet Stockholms universitet) 

Hittad bild på Facebook.

En punkt som stressforskningsinstitutet glömt är: Gud. Låt Gud få fylla på din källa, be och lyssna. Det finns inga sätt som är fel när det kommer till bön. Det är mellan dig och Gud.

Att säga förlåt är också en befriande och förlösande kraft. Det är inte säkert att motparten tar emot förlåtelsen men då har du åtminstone gjort vad du kunnat. Älska och lev. Och låt ingen annan bestämma över din framtid! Ingen kommer att tacka dig sen. Ingen är perfekt, men alla har rätt att få känna och reagera. Ibland för livet dig på villovägar och då gäller det att försöka hitta tillbaka…

Var rädd om Dig!