Medan mannen sår ärtor sitter jag nu på planet till Stockholm med två av mina äldsta vänner för att hälsa på en tredje. Med oss i bagaget har vi varsitt av detta liv som Mikaela, vännen vi ska hälsa på har sytt.
Det ska bli varsin brudtärneklänning. Dock kommer min inte att synas så mycket under själva vigseln då jag också ska förrätta den. Tänk att få vara både tärna och vigselpräst på samma gång. Ser fram emot denna dag och känner mig rik. Gammal vänskap rostar aldrig sägs det. Så kan det vara men riktig vänskap står pall även när man själv känner sig lite rostig.
Medan jag äter min bridgeblandning som mina ödmjuka, fina vänner aldrig skulle göra narr åt mig för, eller kalla gubbgodis… (en något förskönad sanning) så oroar jag mig lite för äggen jag har med mig i handbagaget.
Tänkte att jag ju måste ha med mig lite ägg från gården till storstadsfolket. Även detta skrattade naturligtvis inte mina ödmjuka vänner åt…
Säkerhetskontrollanten undrade om äggen var kokta. Annars ansågs det som vätska… Självklart sa jag, (vilket var en sanning med viss modifikation. Tryckte i princip ut äggen från hönan strax innan jag körde till flygplatsen.) Säkerhetskontrollanten skrattade och sa men vem skulle ta med sig råa ägg? De kan ju expandera också. (Frågan är snarare: vem skulle ha med sig kokta?) Jag skrattade med lite falskt och sa – nä precis vem skulle vara så dum och göra det…
Nu hoppas jag bara att mina äggbomber inte ska explodera.
Trevlig helg!