Har ni sett Bridget Jones filmerna? Ibland kan jag känna igen mig lite i henne.
Är ibland på fel plats vid fel tillfälle, spontaniteten som bor i mig är både till glädje och förbannelse. Ibland går det lite snabbt…
Men då är det bara att hålla huvudet högt och borsta av sig dammet och gå vidare. Det bästa är väl att bara acceptera sig själv för den man är. För mycket energi går annars till att vara någon man inte är. Så meningen ”var dig själv, alla andra är redan upptagna” funkar rätt bra.
Livet i sig självt är ibland som en film, skratt ömsom gråt. Men som en sann romantiker tror jag fortfarande på ”Happy Endings.”
FaceBook känns ibland som en lite för stor värld/bubbla kan jag tycka. Ibland önskar jag att jag var 30 år på 70 eller 80 talet istället. Kan förstå den stress som många unga känner idag. Ingenting sker i våra liv utan att det ”måste” synas för hela världen. Ett uppbrott från en relation, eller en ny relation som inleds. Ett nytt jobb, eller ett avslutat jobb. Samma sekund som ett barn föds ska kameran fram och det nya livet med familj ska visas för hela världen. Är någon inte tillräckligt aktiv på sociala medier undrar människor hur hen egentligen mår. Är någon för aktiv kan människor undra precis detsamma.
Självfallet kan sociala medier också hjälpa oss att känna oss mindre ensamma i det som händer oss just nu. När jag läser om andra i min ”närhet” som hittat nya vägar i livet men ändå ser ljust på framtiden, fylls även jag av framtidstro. Det är gott när människors vägar delas på ett ömsesidigt plan. När drömmar, förhoppningar och önskningar ser olika ut, finns det ingen anledning att tvinga ihop vägarna igen. Då är det bättre att istället önska varandra lycka till på varandras fortsatta resa. Självklart är det oftast väldigt tråkigt med uppbrott då det ger upphov till en känsla av tomhet, misslyckande och saknad. Men ibland är det faktiskt det ända rätta och då gäller det att hitta sig själv igen och att anpassa sig till ett nytt liv. Först med sig själv, och sen på tanken att ge av sig själv och sin kärlek på nytt till någon annan. Något som kan kännas både skrämmande och förlösande.
Idag blickade jag ut över havet. Såg Ven- båten glida in mot land från min balkong. Solen värmde mitt ansikte och jag tackade Gud för både tårar och skratt, kärlek och skilda vägar. Det låter kanske konstigt, men livet är som en färgpalett. Vi måste våga blanda färgerna för att få till de kulörer vi vill använda oss utav för att hitta nyanserna. Målar vi med färgerna precis som de är blir det väldigt endimensionellt. För att hitta rätt och bottna i livet måste vi prova oss fram. Ibland måste vi kanske till och med måla om tavlan. Eller för att använda Biskop Johan Tyrbergs metafor: Ibland går vi på grund eller får bottenskrap. Men då lär vi oss av det. Istället för att bli rädd och uppgiven får vi prova igen. Kanske använda nya sjökort. (Herr Tyrberg är ej citerad här så ni vet.) J Dock känner jag mig inte riktigt hemma bland ”båtfolket” även om min pappa var sjöman. Så jag återgår till konstens värld då båda mina föräldrar var/är konstnärer.
Ibland målar vi med de stora penseldragen och ibland med de små. Men det är först när färgen kommer på duken vi kan se att livet skapas och att världen är otroligt vacker. Vi måste betrakta och bejaka livet. Picasso säger: ”En målning är aldrig mer levande än när den blir betraktad.” Sen gäller det att inte se bakåt. ”Ty det som en gång var är borta.” Att glömma sin historia är inte möjligt, men den får inte grusa det som komma skall. Det är en konst att tacka för det som varit, ta det i hand och ta med oss erfarenheterna på ett konstruktivt vis. Picasso säger också: ”Mina tidigare målningar intresserar mig inte längre. Jag är mycket mer nyfiken på det jag skall komma att måla.”
”Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja.” Heb. 10:35-36
Nu spirar livet på nytt… Älskade vår, du är så efterlängtad! Jag har nästan svårt att hålla ögonen på vägen när solen skiner. Det är inte för att jag blir bländad, utan för att jag njuter så av alla människor som går och ler… Det smittar och det vårviruset vill jag inte vaccinera mig mot.
