Hur vi vill att vår identitet ska uppfattas

Min reflektion kring namnbyte på (DEN) SVENSKA KYRKAN har uppenbarligen väckt många tankar. Jag håller med de som menar att det är svårt att förändra ett så djupt inarbetat namn. För många är det dessutom en del av den nationella identiteten att tillhöra Svenska kyrkan. Ändå vågar jag hävda att vi har ett problem med namnet. Som kyrka i Sverige är vi en del av den världsvida kyrkan. Vi är dessutom en del av den lutherska familjen. Vi lever tillsammans med många kyrkotraditioner i vårt land. Även om man bär mig sig andra identiteter så är det också idag svenska. Det namn som för mig skulle ligga närmast är Evangeliskt- lutherska kyrkan i Sverige. Själv presenterar jag ofta vår kyrka så när jag är ute i världen. Där räcker det inte alltid med att säga Svenska kyrkan. Hur ska man veta vad det är? Frågan om namnbyte är inte enkel men viktig att samtala om. Det berör hur vi vill att vår identitet ska uppfattas.