Ibland blir det så påtagligt hur vi som kyrka lever i en för många anonym tillvaro. Förra veckan anordnade Karlstads stift åter en Livet värt att leva – vecka. Efter denna vecka med många samtal och möten på andra arenor än kyrkor och församlingshem blir uppmärksamheten stor. Varje dag något i pressen. Åtskilliga hör dessutom av sig. Man talar om en angelägen kyrka som för samtal om livsfrågor. En kyrka som vågar lyfta tillvarons svåra frågor. Man berörs av människor som får komma till tals och berätta sitt livs historia. Själv blir jag förstås glad över vad detta kan betyda. Vad jag däremot tänker är: Detta gör vi egentligen hela tiden. Vecka efter vecka förs livsnära samtal i kyrkan. Det finns väl knappast någon gudstjänst utan att de stora frågorna aktualiseras. Uppenbarligen märks det inte. Det är inte som det ska!
Anonym kyrka
7 kommentarer
Karl-Eric Hansson säger
20 mars 2012 – 06:08Du skriver det själv:
"Vecka efter vecka förs livsnära samtal i kyrkan. Det finns väl knappast någon gudstjänst utan att de stora frågorna aktualiseras. Uppenbarligen märks det inte. Det är inte som det ska!"
Det krävs en radikal ändring i marknadsföring. Folk går inte på den sedvanliga gudstjänsten. Då måste det till ett helt annat koncept!
Men ingen vågar. Ingen får pröva. Därför att kyrkfolket kräver det gamla vanliga - och då kommer inte "de övriga", som är beredda att lyssna.
Innehållet är det nog inget större fel på. Det är paketeringen.
Sökande människor är inte beredda att delta i bön, trosbekännelse och psalmer. Denna typ av sånger stämmer inte med den musik, som klingar i andra människors känslor.
Våga bryta det invanda och ha olika gudstjänster för olika människor. Kyrkan är en byggnad, som ger människor en möjlighet att ana det andliga, ingenting annat.
Varför fick prästerna Ulla Karlsson och Annika Borg så mycket stryk för att de vågade ta egen personlig ställning?
Sven Andersson säger
20 mars 2012 – 09:38Karl-Erik H. Ulla Karlsson ifrågasatte den kristna trons grund: att Kristus
dött för våra synder (Offerlammet) och att vi därför får förlåtelse 2012.
Det är naturligtvis osannolikt för vårt förnuft - men ändå sant!
Annika Borg vågade ifrågasätta omskärelsen, som många av oss inte
finner riktig (kirurgiskt ingrepp utan medicinsk men religiös motivering)
och då tangerar man religionsfriheten för judar och muslimer.
Däremot kan man inte ersätta mötet med Gud,Skaparen i våra gudstjäns-
ter och Hans förlåtelse med aldrig så god marknadsföring...
Margareta Brandby-Cöster säger
20 mars 2012 – 10:48”Det finns väl knappast någon gudstjänst utan att de stora frågorna aktualiseras. Uppenbarligen märks det inte. Det är inte som det ska!” Så skriver du. Som om det som sker i våra kyrkor och församlingshem är så obetydligt att det måste till soffor på arenor av annat slag för att ”stora frågor” skall märkas, dvs. i press och media. Du framstår här lite som Gösta Berling när han klagar över att vara förbisedd och förkastad av människor. Hans hustru, Elisabeth Dohna, talar till honom, men kanske också till vår kyrka och dess företrädare, och säger:
”Och du vågar kalla dig en förkastad!…Men jag, Gösta, som är din hustru, jag säger dig, att du helt enkelt ska gå bort och göra din plikt. Du skall inte drömma om att vara sänd av Gud. Envar tör vara det, förstår du. Du skall arbeta utan hjältedater, du skall inte glänsa och förvåna, du skall laga, att ditt namn inte alltför ofta ljuder på folkets läppar.”
På de öppna plaster som våra kyrkor och församlingshem utgör delas evangelium ut, där samtalas om livet och tron, där hämtar vi hopp för dagen idag och livet som är vårt och det som händer där är inte beroende av om vi syns i tidningarnas ledare eller blir omskrivna. Det är inte våra namn som skall höras och inte våra soffor som skall synas. Oavsett om vi upplever livet vara värt att leva eller inte, så skall livet levas och det är onekligen störande att det evangelium som ständigt pytsas ut till var och en som behöver det, ses över axeln bara för att man inte kan läsa i tidningen att idag har Greta eller Sven fått ny kraft att kunna leva en dag till.
Margareta Brandby-Cöster
P-A Rudberg svarar
9 april 2024 – 08:12Kanonbra! Sluta klaga och prata – gå ut och GÖR!
Jim säger
22 mars 2012 – 07:19Karl-Eric Hansson: Jag känner så många unga och gamla människor som trott saker om kyrkan och inte gått dit, men när de väl kommit - av någon anledning - så har det varit så nöjda. Jag tror inte att vi ska slänga ut allt och börja om. Jag tror vi ska tro mer på oss själva.
Karl-Eric Hansson svarar
24 mars 2024 – 02:12Nej, Jim!
Vi ska inte slänga ut det gamla! Vi ska fortsätta där vi är! Vi skall inte börja om – utan idogt jobba mot att nå ut till fler människor. Du säger det själv, att människor med förutfattad mening om kyrkan kommit och inte blivit besvikna.
Faktum kvarstår, färre människor kommer till kyrkan. Kyrkan skall icke ha soffor – jag förstår inte riktigt vad det uttrycket skall beskriva i det här sammanhanget – utan beskriva tron på nya sätt. En pedagog använder olika sätt gentemot olika personer.
Jag talar om marknadsföring och koncept. Innehållet är det samma; möjligen med den förändringen att varje människa har rätt att skapa sig sin egen Gudsbild, en egen bild av Christus.
– Vad var det Jesus menade?
Karl-Eric Hansson
Jonas säger
5 april 2012 – 07:27Kyrkan ska naturligtvis inte vara anonym men att den är det är kyrkans eget fel, inte minst på grund av att kyrkan uttryckligen har slutat med mission i egentlig mening, både inrikes- och utrikes, och istället endast sysslar åt biståndsfrågor och miljöpolitik. Kyrkan ska aktivt synas på gator och torg, aktivt försöka omvända de ljumma och otroende osv genom att erbjuda frälsningen genom Jesus Kristus, den enda frälsning som finns - och det genom hans offerdöd på korset. Mot den bakgrunden man ju säga att Ulla Karlsson har blivit behandlad utomordentligt generöst av Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan måste hitta tillbaka sin rötter i ord, sakrament och liturgi. Att hålla på med temagudtjänster och anpassa sig för det man tror att folk vill ha leder ingen vart.
P-A Rudberg säger
9 april 2012 – 02:31Kyrkan måste komma till människor - i människors vardag. Kyrkans måste tala människors språk och hjälpa till att formulera de frågor som dagens människor har.
I det ligger att komma ut ur våra katedraler. Att överge våra invanda trygghetsformler. Att ompröva vårt språk. Att prova nya former för mötet med Gud i gudstjänster.
Att våga inse att kyrkan inte är i fösta hand för de troende utan för de som än så länge står utanför.
Jonas säger
10 april 2012 – 08:38P-A Rudberg; tyvärr kommer du inte med några nyheter utan beprövade liberalteologiska (samt delvis folkkyrkoteologiska) grepp som har visat sig helt fruktlösa. Svenska kyrkan har inte gjort annat än att genom olika jippogudtjänster, inklusivt språk försöka locka till sig de ointresserade eller ljumma..men det har inte fungerat. Att kyrkan inte i första hand för de troende utan de som står utanför är också en felaktig tanke. Kyrkan är de troende kristna och genom att visa på Guds kärlek genom de troende i mission, evangelisation och i övrigt kan man locka till sig fler.
P-A Rudberg svarar
12 april 2024 – 08:12Jonas, jag vet att det inte är några nyheter som jag kommer med. Det jag säger är nästan 2000 år gammalt.
Och du får gärna kalla mig ”liberalteolog”. Men det verkar som om du anser att det är en negativ beteckning, och då måste du ju tycka att även Jesus bör kritiseras för det han gjorde? (Känns lite underligt att bli kallad liberalteolog för att man har ett fokus på Bibeln och Jesus.)
Jesus mötte människor i deras vardag – han mötte dem inte primärt i synagogorna, utan där de levde och verkade. Och han talade ett mycket vardagligt och mustigt språk.
Vad är det som är jippo i gudstjänster? Att man använder alla de sinnen och möjligheter vi är utrustade av Gud med för att tillbe, lovprisa och lära?
Och visst har en bredare och mer allsidig gudstjänstverksamhet gjort att fler människor besöker de gudstjänsterna. Mässorna i Katarina församling, onsdagsmässorna i Vallentuna etc.
Kyrkan är inte till för kyrkan – den är till för världen. Det är Jesus ord den tanken bygger på.