Den förtrollande natten

Lugnet sänker sig inte alls över den arabiska öknen när mörkret faller över den glittriga staden. Inga stillsamma stjärnor skiner ner på frusna, julstressade konsumenter. Istället blinkar lampor hysteriskt i blått, gult, grönt, rött och säkerligen ultraviolett också. Det ljuva ljudet av sakral körsång som eventuellt skulle kunna höras någonstans överröstas av bilhorn eller grannklubbens högljudda fester. Julstämningen som man känner den hemifrån kommer bara i glimtar, mellan långa stunder av sol och fantastiskt väder. Kanske är det adventsljusstaken eller doften av pepparkakor som öppnar den lilla luckan där tidigare julars erfarenheter och minnen plötsligt kan sippra ut. Ofta är den luckan stängd, out of order, do not open until Christmas (eller kanske inte ens då). Har ni fått den där julkänslan än? Hur firar ni jul i år? Vi undrar flera gånger per dag, får frågan själva, funderar, hör oss för. Det är ganska svårt för alla som är nya, som inte har fått till en jul borta ännu. Vad är det viktiga egentligen?

Sen kommer också de andra samtalen, inte lika ofta men de kommer. De där livet är en glaskula som kraschar ner mot golvet, där förtvivlan har klibbat ihop sig som riset i risgrynsgröten, samtalen som hintar om att julen kan vara rätt tung. I de samtalen ser jag att det som är viktigt redan finns här. En plats att vara på, någon som lyssnar och en Gud som älskar. Kanske får jag vara en del av det en stund. Tack.