Det finns ett brett intresse bland lokalbefolkningen i Förenade Arabemiraten att berätta om och visa upp sin kultur. Muséer, Heritage Villages och gallerier berättar stolt om det beduinska arvet, den arabiska arkitekturen, kamelens funktion, familjens betydelse och så mycket annat. Maten som är speciell för landet, kläderna, språket, allt det som skapar identiteten hos de vi kallar ”locals” är något man är stolt över och rädd om.
Och det förstår jag. Inte minst i förhållande till den skeva bilden av arabvärlden och dess invånare som vi ständigt matas med i västvärlden. Hur kan man då ändra denna bild, och visa upp vad som egentligen är arabisk kultur, kulturen i Förenade Arabemiraten, och i Dubai?
I en traditionell del av Dubai, där de sandfärgare husen från förr har fått stå kvar, har man bland gallerier, kaféer och en moské öppnat Sheikh Mohammed Centre for Cultural Understanding, en plats dit man kan komma för att uppleva traditionell emiratisk kultur, och inte minst möta emirater som glada berättar och svarar på frågor. Så ofta när vi hemma i Sverige frågar om arabisk kultur och religion är det någon annan som svarar. En professor, en politiker, en samhällsvetare. Här får man svaret direkt från en emiratier, och inga frågor är för dumma, för triviala eller för utmanande.
Vi kom dit med några intresserade från församlingen, som tillsammans med oss skulle delta på en kulturell frukost. I traditionell sittmiljö, med traditionella frukosträtter och arabiskt kaffe med dadlar, fick vi möjlighet att ställa våra frågor och veta mer om det emiratiska livet av vår kvinnliga guide.
Varför har männen vitt och kvinnorna svart på sig? Vad betyder de olika sjalarna som männen har, och de olika slöjorna som kvinnorna har? Hur äter man en måltid tillsammans? Vem bestämmer vilka som får gifta sig?
I samtalet över något att äta och något att dricka byggs broar, som står i skarp kontrast till en annars stundtals svartvit och generaliserande debatt. När man dessutom inbjuds att själv prova de klädnader som så ofta skapar debatt, överbryggas många av de hinder som skapar intolerans och svårighet att förstå.
Jag är övertygad om att vägen till förståelse, respekt och vänskap går via samtalet, via det möte som sker när man sitter ner tillsammans kring en gemensam nämnare: mat och dryck, vilja att höra samman och att öka sin kunskap. Det blir en inbjudan till oss som lever här till integration och öppenhet, utan att ta bort eller förminska någons identitet. Det skänker glädje, hopp och samhörighet Även om vi inte kom så långt på en och en halv timme, så gick vi därifrån mycket rikare, och mättare, än vi kom.
