Förra veckan tog jag hälsan i handen och bokade in 3 pass lagom utspridda i veckan, 3 pass för att öka lilla Lottas mobilitet. Jag fick en underbar träningsvärk som talade om att kroppen rustade sig. Denna vecka har jag fortsatt med ytterligare 3 pass och redan är kroppen beredd på ett helt annat sätt. Musklerna svarar och jobbar på. Jag tycker människan är en underbar skapelse… eller kanske hela skapelsen, faktiskt. Jag frågar och utmanar kroppen och genast ställer sig varenda liten cell i givakt och tänjer och sträcker och pressar mina gränser och utmanar mig och hjälper till. Jag tycker det är magiskt. Förra veckan hade jag problem bara att ligga raklång på lilla mattan. Ischias-nerven var i kläm och det gjorde jätteont i vänster-benet, men redan denna veckan var det redan mycket bättre. Fantastiskt!
Idag står begravning på schemat och senare en extra övning med Ungdomskören. Vi ska till Tyskland på lucia-turné och igår mättes huvuden för att skicka beställning på kransar. Mamma Helene kom med måttband och mätte allihop, utom pojkarna som inte tyckte de behövde nån krans.
Igår fick jag en ny insikt om värdet med orgelelever. De hjälper mig vända blad och registrera (dvs dra ut rätt register-andrag på orgeln för att ändra klangen). Tänk, jag har 3 stycken registranter som kan supporta! Äntligen!!!
Efter en lång vecka väntar en helt ledig helg. Det var längesen, faktiskt. Men sen börjar spurten inför julkonserter, extra rep är inbokade även för gospelkören. Hej vad det går! Nu laddar vi!! Kalas-kul!
Och egentligen är advents-tiden jättejobbig för alla kyrkomusiker. Det är då vi har lucia-tåg till tusen överallt och eftersom jag alltid är lite överhopad så tackar jag aldrig ja till något luciatåg utanför min kyrka, men i år har jag gjort det. Vi ska till barnhabiliteringen på SUS. Det kändes viktigt på nåt sätt.
En kommentar
Christina säger
14 november 2014 – 05:56Skönt att höra att du är bättre i vänsterbenet!
Vi har två luciatåg utanför kyrkan. Det ena på fängelset och det andra på stadsmissionen. Fast det på stadsmissionen gör bara musikerna, men det på fängelset gör de flesta i personalen i pastoratet!
Sen har jag för första gången varit inne i vår orgel idag...
duromoll svarar
17 november 2024 – 08:14Förr gick vi också på stadsmissionen, varje morgon på 3:e advent var vi där och sjöng på deras frukostmässa kl 9.30. Sen bar det av i ilfart till min egen kyrka och mässa kl 11… minns inte riktigt varför vi slutade åka dit, men jag tror att det var för att Ungdkomskören lades ner och de i Juniorkören var för unga för att åka till Stadsmissionen. Det är något visst att sjunga där och i fängelset. På fängelset sjöng vi också för ett par år sen, men det slutade vi med då det var svårt att få ihop rent tidsmässigt. Tror det blev för mycket för min arma skalle, faktiskt.
Tack för kommentar, Christina!