Min barnkör har numera antagit formen av 10 barn, istället för tre. Det är kul! Igår diskuterade vi överstämma eller inte. Det var den fantastiska sången Adventstid som stod på tur att sjungas. Det finns en så fin överstämma på sista strofen som vi övat lite grann. Pojken G och flickan J ville sjunga denna överstämma. I alla fall så tyckte jag att vi skulle skippa överstämman eftersom det är lite svårt i just denna ålder (6-8 år). Jag uttryckte det som så att jag sa att det skapade lite förvirring. Ja, sa flickan A, man vet inte riktigt vad man ska sjunga. Precis, tyckte jag, vi skippar överstämman! Och flickan J höll med. Och så tittade jag på pojken G som äääälskar överstämmor och glatt och gärna hittar på överstämmor till allt, dessutom är han ruskigt begåvad och fixar att själv hålla en stämma. Pojken G slokade med huvudet och tillstod att han ville sjunga sin överstämma. Ok, sa jag, vi prövar. Sjung du den själv så tar vi andra melodin. Ja, sa alla och verkade nöjda med det. Vi gjorde som jag sa, och när vi sjungit klart så började flickan J klappa händerna och så sa hon: Så duktig G var, så fint han sjöng!! Jaa, sa alla andra och klappade de också. Och lilla G lyste som solen. Det är ett ögonblick som stannar kvar i lilla Lotta.
För övrigt var jag stört-trött hela tisdagen. Jag hade sovit miserabelt, somnade sent pga körövning i måndagskväll och det drar alltid lite grann ut på tiden och sen tar det en stund att varva ner så jag tror att jag somnade kring midnatt. Sen hade jag bokat in ett yoga-pass kl 06.45 så jag vaknade vid 4-tiden och var beredd. Det var inte bra. Jag kunde inte somna om och jag frös hela tisdagen. Jag försökte sova en stund efter lunch men det gick inte så jag pallrade mig iväg till jobbet. Under Juniorkörövningen kom tröttheten över mig som en ångvält och jag hade världens schå att överleva körövningen. På något sätt gick det och jag lyckades hålla mig på gott humör ändå, märkligt nog. Efter Juniorkören hade jag bestämt med 2 stycken ur Hyllie Gospel som ville öva varsin sång så det gjorde vi, och sen kunde jag traska hem. Hemma väntade maken med världens godaste soppa till kvällsmat. Soppan var gjord på skyn från fleskestegen (uttalas fleskestaj, ska föreställa danska, fläskstek på svenska) som maken lagade i helgen, och jag tror det var den godaste soppa jag ätit någonsin. Den var dessutom spetsad med ungersk paprika-krydda från makens svägerska. Sen slocknade jag kl 21. Helt ljuvligt, och idag är jag pigg som en liten mört igen. Det gillas.