Igår övade min barnkör. Nästan alla var där, de satt snyggt uppradade på sina stolar och vi sjöng startvisan, gjorde vår lilla tal-kör för att rassla igång och sen fick alla resa sig upp och bli ordentligt uppsjungna. Då kommer en mamma in med fart och fläkt och stannar i dörren. Jag riktigt ser i ögonvrån hur hon hejdar sig. Hon står kvar där i dörren och tittar och ler lite, hennes barn ser att hon kommer in, han tänker en bråkdel av en sekund, sen springer barnet genom hela kyrkan och flyger upp i mammans famn. Sen skuttar han glatt tillbaka till sin plats. Så vackert och så mycket kärlek. Dagens guldkorn.
Det övertrumfade både radiogudstjänst-inspelning och därpåföljande körövning samt morgonens yoga-pass.
Så vackert och så mycket kärlek.