När vi var i Manchester i början av sommaren råkade vi ramla över mer eller mindre billiga Dvd-skivor och jag försåg mig friskt med de båda i dagens titel, samt Mamma Mia. Semestern har alltså delvis ägnats åt att lyssna på dessa båda fantastiska musikaler.
Jag tycker det är så rasande bra musik och kan se och lyssna om och om igen. Texterna är lika fantastiska och ett visst vemod vilar över mitt hjärta.
Jag har tagit Les Miserable till mitt hjärta och funderar mycket, mycket på innehållet. Tänk att få göra en kyrk-variant av den. Samhällets olycksbarn framställs ofta så fint och vi tittar på musikaler och filmer och vill så väl, så väl, men när det kommer till kritan så vet jag inte vad jag ska göra för att hjälpa till. Vad är bäst? Ge en peng till tiggaren eller inte? Ge ett bröd eller inte? Sätta sig ner och prata eller inte?
Första veckan är avklarad på jobb och jag har betat mig igenom hela mail-högen i datorn. Nu har jag bara skrivbordet kvar… nä, jag hann inte städa skrivbordet innan semestern… men skam den som ger sig – not för not, papper för papper kommer snart på rätt plats. Blott en dag, ett ögonblick i sänder… Det är det där med ställtiden som jag har svårt att få ihop. Jag blev smått överlycklig i onsdags när jag höll på med mina papper på jobbet och fann avokadosar i fruktfatet! Det var nog dagens godaste fika, en avokado med lite salt. Tänk, nästan ingen är på jobbet, det är verkligen öken-tomt och så går man förbi fruktfatet och ser ny frukt samt AVOKADOS!
När all den övriga verksamheten var över i våras var det dags för sommarbarnkören – planering, planering, planering – och Hyllie gospel hade ytterligare 2 konserter innan midsommar – kanske inte så mycket planering, men noter och papper att sätta på plats – och naturligtvis var sista dagen innan semestern också sista konsertdagen, så pärm och papper blev bara liggandes. Jaja.
Båda musikalerna utspelade sig för länge, länge sen – men de är båda fortfarande LIKA AKTUELLA! När ska vi lära oss?
Frid önskar jag dig.