20 år i Hyllie idag

Idag är det faktiskt 20 år sen som jag började min anställning i Hyllie kyrka. 20 år sen. Det är ju oceaner av tid som gått och så mycket vatten som flutit under broarna. Jag har hela tiden haft en känsla att jag jobbat med mycket jord under naglarna och nära marken.

När jag började var jag nästan 30 år och nu är jag nästan 50 år. Min tös var tre år och som ensam mamma fick hon följa med och sitta på orgelpallen. Jag tror bestämt att en del förfasade sig över den nya organisten med 3-åringen i släptåg. Men min tös var redig och lät bli både tangenter och registerandrag. Jag har ett roligt minne från vår första julafton i Hyllie kyrka. Det var vid julbönen kl 17 och jag hade övat in fina orgelstycken att spela och när vi kom till postludiet såg jag hur min chef, Ingemar Simonsson, och mina föräldrar – de satt framför orgeln tillsammans – vände sig om och log glatt flera gånger. Jag förstod att Linnéa höll på med något men kunde inte se vad eftersom jag var så busy med att spela orgel. Jag vet absolut att jag blev rejält stressad och röd om kinderna. När jag var klar vände jag huvudet och såg efter vad Linnéa gjorde och då hade hon rest sig upp och stod på orgelpallen med sitt gosedjur Simba högt i luften. Lejonkungen var väldigt aktuell just då och Linnéa visade Simba för massorna, precis som i filmen. vi blev tackade båda två, både jag och Linnéa för fint postludium!

När jag kom till Hyllie fanns endast kyrkokören vilket öppnade för mig att starta upp mera verksamhet, och snart fanns förutom kyrkokören, både barnkör och Gårdskör. Idag har det vuxit till även Juniorkör och Ungdomskör, samt orgelelever. Och Gårdskören bytte namn till Hyllie Gospel.

En stor förändring som jag märkt är El Sistemas intåg i Sverige (inte Elsis tema, utan El Sistema!) El Sistema finns på kulturskolan och sjunger och spelar med barnen i skolan vilket gör att skolavslutningarna numera är fulla med sång- och spelglädje. Hämtat från El sistemas hemsida: ”El Sistema vill ge barn och ungdomar verktyg att själva och tillsammans med andra erövra musiken; att som individer och grupp lära sig det svåra, vackra och roliga; att med orkestern och kören som mål uppfylla sin potential som kulturella, empatiska och demokratiska människor.” www.elsistema.se

En annan stor förändring är bruket av min dator med musikprogram. I min körverksamhet använder jag mitt digitalpiano jättemycket och spelar in pianokomp och sjunger in stämmor, dels som partiturstudium för egen del, dels för mina körsångare att öva hemma.

Och en sista förändring är all mail-storming. Vilken tid det tar att svara på alla mail, skriva ut det som behövs, och sen radera mail i både inkorg och skickat-mappen!!! Naturligtvis är mitt arbetsrum längst bort och ibland är det ett evigt springande upp och ner och fram och tillbaka. Fast det är ju bra att röra på sig…

Vid ett par tillfällen har jag tvivlat på ifall jag verkligen ska fortsätta som musiker och harva på. När jag tvivlade som mest pratade jag med två potentater om mina tankar. Den ena sa: ”Ja, att inte ta vara på sina talenter är i det närmaste brottsligt”.Det var Dan-Olof Stenlund som sa så. Tack Danne!! Den andra sa: ”Ja, vill man att saker ska bli bra så får man jobba mycket!” Det var Cyndee Peters som sa så. Tack Cyndee!! Jag vill att saker ska bli bra och jobbar gärna mycket.

Så länge jag hinner krusa mina örngottsband så tror jag att det går finfint, faktiskt.

Och så länge jag hinner fila hundens klor och kamma densamma så är jag nöjd. 

Men jag hinner nog rätt mycket faktiskt, såsom skriva denna blogg, stundtals skriva recensioner för vår fackblaska, samt vara vice ordförande i Ung-i-kör. Jag har nog lite kapacitet, allt.

Men alla säger att jag måste vila så det försöker jag göra. Som ett led i detta vilande har jag börjat med yoga och ibland ger vi oss ut med våra kajaker. Jag vilar nämligen aldrig så bra som när jag tagit ut mig fysiskt. Men jag tror bestämt att yoga-träningen räddar mitt liv. Jag börjar få kontakt igen med min kropp och jag blir starkare och starkare. Helt fantastiskt är det!!

Tänker avsluta detta inlägg med ett minne från mitt första år i Hyllie-Kroksbäck. Jag är uppvuxen i Sjöbo och där bodde vi i ett villakvarter i ett enplanshus på en hörntomt. De höghus som fanns i Sjöbo var max 3-våningshus. När jag så flyttade till Malmö så bosatte jag mig nära musikhögskolan. Efter att jag jobbat 1 år i Hyllie ville jag bo närmre kyrkan och fick en lägenhet på Kroksbäck hos MKB. Det tog ett tag innan jag insåg att det fanns segregation även inom Kroksbäck. Vissa hus var finare än andra – bostadsrätter kontra hyresrätter – och det visade sig att jag bodde i ”Svenskhuset” som också då var lite finare än de andra hyresrätterna. En dag fick jag en säng av min granne. Jag kollade vårt sängbestånd och insåg att våra sängar dög alldeles utmärkt så jag ställde ut gåvo-sängen i svalen, dvs i trapphuset utanför min lägenhetsdörr. Sängen blev stående eftersom jag inte kom till skott med att ta den till tippen. En dag mötte jag min granne, en gentleman från Iran, och jag bad om ursäkt för att sängen stod där den stod och sa att jag skulle snart flytta den. Då sa han: ”Men jag kan hjälpa dig. Vi kan bära den tillsammans till containern nu”. ”Jaa, så bra” sa jag. ”Det gör vi!” Alltså traskade vi iväg med sängen runt huset till baksidan där containern fanns. När vi gick där tänkte jag fascinerat: ”Tänk, I Sjöbo går man inte med sin säng till containern. I Sjöbo kör man med sin bil eller ett släp till tippen och lämnar gamla sängar.” Jag blev så glad över att jag gick där tillsammans med min granne och fick hjälp att slänga mitt skräp.

Jag minns även att när jag skulle flytta till Kroksbäck så var jag ganska ensam, så alla mina arbetskamrater hjälpte mig flytta. Sen åt vi pizza!

Och nu minns jag hur mycket som helst; Etiopienresor med mitt arbetslag och otroligt många körresor med olika körer… Jag ber att få återkomma i dessa ärenden! Tack Hyllie, så länge!