Jag har i några dagar funderat på alla de där grejerna som händer emellan allt det där som är planerat. Till exempel i tisdags kom jag hem med bilen. Jag parkerade som vanligt och när jag öppnade dörren så fick jag syn på en liten vovve. Jag hälsade glatt eftersom jag kände igen den som en av våra grannars hundar. Jag gick ut på gatan och kollade efter någon husse eller matte, men ingen var ute. Hunden var så glad att se mig, trots den var lite skygg och tyckte allt det var lite läskigt, men ändå så var den glad att hitta någon som den kände, åtminstone lite grann. Jag tog på mig mitt sötaste leende och gladaste milda röst och så sprang vi hem till husse och matte, och de öppnade glatt. Hunden hade passat på när de gick till soptunnan och de hade inte märkt något. På vägen hem mötte jag nästa granne och förhörde mig om Paris-resan. Sen hastade jag hem, maten stod på bordet och vi skulle iväg på träningspass. Jag trodde vi hade gott om tid, men jag hade bokat fel pass så vi hade jättebråttom. Jag hann inte äta och vi körde iväg. Men vi kom för sent. Det bidde inget träningspass. Vi fick köra hem och jag stack ut med cykel och vovve istället. Maken somnade som en sten och jag hade hela kvällen för mig själv.
I förra veckan mötte jag en körflicka som ville sjunga in en sång för en begravning. Vi sjöng ”Du vet väl om att du är värdefull”. Att ägna en timme åt att sjunga om och om igen tillsammans är något speciellt. Det blev en fin stund och lite tårar och många ord. Och samtidigt ett förtroende att få vara med och dela. En sån stund där livet hejdar sig ett tag.
I helgen var jag på 50-årsfest, dvs en fest för oss som gick tillsammans i Sjöbo och blivit, eller ska bli, 50 i år. Vi var inte många, bara 15 stycken, men vi hade så roligt och det blev så intressanta samtal.
Idag är jag bara trött. Det har varit intensiva dagar. I förra veckan startade alla körerna och sen var det full fart i helgen och idag är jag allt lite mör. Dagen har ägnats åt att plocka björnbär. De tar aldrig slut.
Idag läste jag om ett barn som pausade i morgonruschen för att klappa en katt, han tog ett ”KlappStopp”. Det är viktigt med KlappStopp. Det är den stunden när världen hejdar sig och närvaron är total.
I morgon är det dags för heldag i Lund och sen körövningar på det. Tjolahopp!
Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag. 