Idag spelade jag på en ovanlig begravning. Den avlidna älskade rosa och någon anhörig hade gjort rosa blommor av servetter till alla – ALLA – som var på begravningen. Vi blev pyntade allihopa, präst 
som entreprenörer
och musiker, kvinnor som män. Jag lade min blomma på flygeln,
men sen blev jag lite inspirerad och gick och hämtade en blomma till och satte i mitt hår. Tänk, jag har aaaaldrig haft en stor rosa blomma i mitt hår, men idag fick jag lov och det var helt okej, och ingen som tittade snett.
Att bearbeta sin sorg gör alla på sitt alldeles egna sätt. Någon gjorde blommor idag för att hedra sin kära avlidna. Jag brukar vilja spela eller sjunga något. Men alla agerar vi olika i sorgen.
Vårt kyrkorum rymmer så mycket liv. Idag var det begravning och sorg, igår var det babysång med mammor och barn. Jag gick in i kyrkan för att hämta en pärm och just då skulle de sjunga ”Idas sommarvisa”. Monica rytmikpedagog satt vid flygeln och spelade och sa ”Oj, vi kanske får orgelmusik också” och så log hon stort. Jag kunde inte motstå inbjudan utan rasslade igång orgeln och spelade Idas sommarvisa tillsammans med henne. En stund av spelglädje och samförstånd. Underbart.
Gryningsfotot från i måndags får avsluta detta inlägg. Det var så vackert och stilla i Östersjön så det ser ut som rena islandskapet, men det var det inte. Det var bara en vacker sensommarmorgon.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.