Vissa dagar går som på räls och just idag var det en sån dag. Det började redan tidigt i morse med att jag löste ett par korsord snabbt och lätt. Sen gjorde jag frukost till oss och hunden. Svisch bara. Och kvart över åtta dök jag in i datorn och spelade in lite ljudfiler. De blev inte så bra, det gick för snabbt, men innan jag stängde ner så satte jag metronomen på det nya talet.
Kvart över nio var jag på jobbet och sen var jag effektiv och flyttade papper och mail så det nästan visslade om det. Lunchen intogs tidigt och så flyttade jag lite mer papper.
Sen hade jag möte med mina musikerkollegor för att fördela höstens söndagar. Mötet gick bra och ganska snabbt, vi var effektiva, men fördelningen blev inget vidare. Jag fick alldeles för mycket söndagar jämfört med vad som är räknat för min tjänst. Så det blir ett litet samtal med de högre makterna för att se vad som kan ordnas.
Sen är jag allt lite stolt, för på 1 timme och en kvart lyckades jag skriva Juniorkörens verksamhetsberättelse för 2015, göra årsmötes-dagordning, göra ekonomisk redovisning för nyss nämnda körs förehavanden, samt duka sammanträdes-bordet med erforderliga handlingar (!) samt 1 servett med halv jätte-kanelbulle på, samt glas och saft och 1 styck blyerts per plats. Plus att jag såg till att min körpärm var i ordning. Ojojoj så himla nöjd jag var. Jag var tvungen att galoppera in till vår diakon och kungöra min förträfflighet. Sen lyckades jag dessutom äta en avokado med salt innan körövningen. Jodå, visst är det fantastiskt – i vårt fruktfat på jobb finns avokados. Makalöst gott!!!!!!!
Körövningarna gick som en dans, både Juniorkören och Barnkören. Säkert avokadons förtjänst 😀
Men sen var det inte slut med det. När jag kom hem fortsatte en märklig energi sitt framtåg, så efter intagna äppleklyftor – i väntan på kvällsmaten – hämtade jag dammsugaren och städade halva huset, och efter kvällsmaten gick jag till datorn och fortsatte spela in mina ljudfiler. Fast det gick fortfarande för snabbt. Minskade metronomen ytterligare ett steg till nästa gång, troligen i morgon bitti. Och sen gav jag mig ut med hunden på kvällens cykeltur. Det regnade och var så fridfullt ute. Helt ljuvligt.
Men det mest fantastiska är nog att jag är glad igen. Det har varit några dagar med ett visst obehag. Ett obestämt sådant. Märkligt när man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Men idag sken solen i mitt hjärta. Tack för det.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.