I sena kvällen…


… ser jag tillbaka på en lång dag. En lång dag där jag var liite rädd för att få utbrott. Jag fick inget utbrott. Inte ett enda.

13263679_10153689165180847_2527969447225201545_n
Juniorkören gestaltar Dancing queen

Mina barn- och ungdomskörer har haft sin vårkonsert. Pris ske Gud för barnkonsekvensanalysen. Varje vår får de själv välja sina låtar till vår konsert. Hela året är det jag som bestämmer vad som ska sjungas, men vårkonserten är deras. Där träder barnkonsekvensanalysen in och berättigar alla möjliga märkliga önskningar. Min stress-nivå höll sig på låga fina nivåer, trots att det var miljoner trådar att få ihop. Vädret var helt underbart och det var ljuvligt att skicka ut de körer som för stunden inte behövde övas. Vi hade gott om tid att fixa första genomgången, och mina fina ungdomar i Ungdomskören var väldigt behjälpliga till Juniorkörens guld-attiraljer.  Efter den första genomköraren gick det andra genomköraren smidigt och snabbt och utan krångel.

Nästan allt gick bra – ”Jag sitter på ett berg” blev lite märklig. vi gjorde ett berg av filtar och där satt barnkören… bara det att några tittade på helt fel håll och det var jättetråkigt (tror jag) att till exempel titta rakt in i flygeln. Jag höll visserligen ett roterande körledarskap så jag var framför alla barnen vid något tillfälle, men det var ingen hit. Lärdom: sätt aldrig barnen på ett berg. De behöver ögonkontakt! Men allt det andra gick finemang.

En sak vi nog ska fundera över lite tillsammans med vårt arbetslag är ifall vi verkligen ska göra denna vårkonsert till huvudgudstjänst. Det var nämligen dagens huvudgudstjänst och alltså var det med bön för avlidna och döpta. Det blev väldigt fint i programmet för vi stoppade in Välsignelsen som Ungdomskören sjöng så det blev en fin högtidlig stund, men det ska nog funderas ett tag kring detta.

Nästa vecka har vi våra sista körövningar och vi ska ses och utvärdera vår musikgudstjänst. Och så ska vi äta glass! Sen är det sommar.

2016-05-22 22.01.212016-05-22 22.01.302016-05-22 22.01.492016-05-22 22.01.36

Tänk vad snabbt det gick. Lika häpen varje gång. Men jag är så glad och stolt för mina unga körsångare. Det är en fröjd att se hur de knyter an till varandra en sån här dag, och under vår allsång – Guld och gröna skogar – hade de tagit in alla guldsjalarna och viftade ihärdigt med dessa. Det blev en fin optisk effekt. Roligt när de hittar på egna grejer!

Jag ska äta choklad, karameller och så småningom fina jordgubbar. Tack kära körsångare för ännu en fantastisk dag tillsammans!
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.