Idag var lite olika grejer inplanerade. Det började i ottan med en morgonrunda med hunden i stilla, vackert duggregn. Det var så varmt och totalt vindstilla och alldeles ljuvligt. Sekunderna efter att jag kommit hem så var ösregnet ett faktum. Jag masade mig ändå iväg till yogapasset klockan halv sju och sen hade jag en date klockan nio med musikerkollegiet från Linköpings domkyrkoförsamling. De ville inspireras i ämnena barnkörverksamhet samt orgelelever. Det var himmelens roligt att prata och berätta och diskutera. Vi sjöng en hel del och allra sist sjöng vi en kanon med kördans (en av deltagarna blev inspirerad och lärde oss en sång). Fantastiskt enkelt och raffinerat och roligt – åtta musiker som dansar kördans i kanon – det är något alldeles speciellt!
Sen satt jag länge i kyrkan och övade orgel. Jag spelade även in kompet till en sång som en kompis ville öva till hemma. Fiffigt och praktiskt att kunna spela in och bara skicka iväg sådär.
På kvällen skulle vi ha sammanträde med Hyllie gospel. Terminen avslutades för ett par veckor sen och jag undrade i mitt stilla sinne varför vi planerat in ett sammanträde. Återbuden rasade in under eftermiddagen och till slut var vi fyra stycken kvar. I alla fall så gick jag iväg till jobbet och satte mig i kyrkan och övade orgel. Jag såg genom fönstren när körens ordförande kom och parkerade sin bil. När hon kom in i kyrkan lyste hon som en sol och utbrast: ”Oh, vad jag har längtat efter att sjunga Välsignelsen!!! Kan vi inte göra det?!?!” Vi började sjunga och efter en stund uppenbarade sig ytterligare en styrelsemedlem i röstfacket baryton och det blev en tre-stämmig fantastiskt vacker Välsignelse-sång. Just där och då förstod jag precis VARFÖR vi skulle ha sammanträde. Jag tror bestämt att sång och musik är balsam för själ och hjärta och en ständig resurspåfyllare. Dagens kördans i kanon i kombination med kvällens välsignelse fyllde mitt hjärta och sinne till bredden. Det är något alldeles magiskt, faktiskt.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.