Inom loppet av ett par veckor har min Juniorkör sjungit både på Malmö live – för en 1000-hövdad publik, samt på Moriskan i Folkets Park – för kanske 250 i publiken. Det är lajbans. Snacka om rivstart på terminen. Nu är det betydligt lugnare ett tag… om man nu kan kalla en övernattning i kyrkan med alla tre körerna för lugnare. Det är i alla fall i vanliga kyrkan och inte ute på stan.
Just nu är det måndagskväll och jag sitter och samlar mig inför sänggåendet. En förarglig snuva ligger och trycker bakom pannbenet, och det är såklart synnerligen olägligt. Jag ska åka till Tyskland i övermorgon och vandra i Luther´s fotspår. Då kan man ju inte vara sjuk när man ska sitta i en buss hela dagarna. Men jag häller i mig D-vitamin för fulla muggar. Hoppas det hjälper.
I lördags hade vi vår barnkörfestival i Folkets Park och ”In kommer Gösta”. Gösta är körledare från Lund och dessutom med i vår styrelse för UNGiKÖR/Syd. Han hade dragspelet på ryggen och jag blev så glad att han kom. Han tänkte hjälpa oss lite grann. Gissa om det var välkommen hjälp! Först sa han: ”Ska jag spela när de går in?” Jaaa, sa jag! Så tog han sitt dragspel och ställde sig bredvid bronsstatyn i hallen och spelade medan alla barn och föräldrar och körledare traskade in i stora salongen. 
Vilken start på vår Barnkördag! Sen hjälpte Gösta min make i bistron med att dela äpplen och bananer och fixa lunch och drickor. Helt plötsligt när jag kom ut i köket så stod Gösta bakom bardisken och spelade med bartenderns moddlare 
på de rostfria bunkarna som stod uppallade på pappersmuggar – för att klinga bättre. Sen när de ändå var i farten (Gösta och min make Lars) praktiserade de lite övertonssång också (Lars har ofta varit på Göstas sångevenemang och övat just övertonssång och Lars har blivit riktigt slängd i just denna konstart). Sen hjälptes de åt hela dagen och de spred en så makalöst god stämning och ett välbehag av sällan skådat slag. Helt fantastiskt!!
När vi kom hem fick vi en liten chock. Ytterdörren stod på vid gavel, och när vi körde in på uppfarten såg vi hur katten stack in genom dörren som ett litet svart streck. Hunden var inne hos grannen och hade som väl var inte kunnat rymma. Vi gick in i huset och kollade runt, men saknade ingenting. Jag bar upp katten och kände att han var alldeles kall. Han hade varit ute en god stund. Jag insåg att vår Kise hade öppnat dörren helt själv och börjat ge sig ut på äventyr. Nu kom han tack och lov inte så långt, bara ett par meter utanför ytterdörren – han är en försiktig general, vår kise. Nu har vi bytt lås och sett till att dörren inte går att öppna inifrån av liten Kise.
Idag har jag städat och tvättat och spelat in ljudfiler och övat extra med Ungdomskören, samt övat extra med en körsångare från Hyllie Gospel.
Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.