Nu är den här – oktober – månaden då allting händer. Väldigt mycket har redan hänt;
- Vi har haft vår barnkördag i Folkets Park (visserligen i september med den ingår i flödet)
- jag har varit i Tyskland och lärt mig om Martin Luther
- jag har haft den årliga övernattningen med alla barn- o ungdomskörerna i kyrkan
- jag har varit på körledarkonvent i Arvika
Nu är det bara två veckors intensivt jobb kvar:
- Gospelmässa nästa helg
- och helgen därefter, firandet av reformationen med Hyllie Gospel på Malmö Arena med gästartister och påve-besök .
Och sen är det full fart in i jul och lucia. Tänk att det alltid blir så pin-tjockt i oktober. När jag började planeringen förra terminen så var jag ledig första och sista helgen, men de ledigheterna försvann på vägen. Det får bli ett besök inne hos chefen med almanackan och planering av kompledighet. Det blir bra.
Men det positiva i kråksången är att jag mår ruskigt bra. Jag sover och äter och tränar min morgonyoga. Fast allt har ju inte varit solsken dessa veckor. Jag har oroat mig massor. Det dröjde innan vi fick noterna till Malmö Arena-konserten. Det var en otäck väntan.
Nu är jag fullproppad med tankar och inspiration och nya repetitions- och instuderingskunskaper. Det mesta har jag hört förut, men väldigt mycket har sagts på ett annat sätt och jag är så glad för all input jag fått dessa tre dagar.
Sen är det inte så lätt att vara gospelkörledare på ett körledarkonvent. Jag får en känsla av att så fort jag nämner att jag har gospelkör så upphör samtalet. Det har skänkt mig en känsla av ensamhet. Inte helt lätt att hantera. Men det kanske bara är min känsla av otillräcklighet som spökar.
Jag hade tänkt kalla detta inlägg för ”Mitt i stormen”, men vid närmare eftertanke är det ingen storm, utan ett flöde, en ström av händelser och skeenden. Jag befinner mig mitt i flödet och det drar runt örona, men jag står där i flödet, i mitt flow. Det är vackert.
Jag gick upp väldigt tidigt varje dag på körledarkonventet och till frukosten träffades vi morgonpigga och en morgon språkade jag med en körledare från Norrland. Hon sa: ”Jag gör inga klassiska verk med min kyrkokör. Vi sjunger bara om fred och kärlek”. Det är ju det vi behöver, vare sig vi sjunger klassiska verk eller annan genre med vår kör!!! Peace, love and understanding. Amen!