Varje människas rätt till respekt

Ps 31:3

Lyssna på mig,

skynda till min hjälp.

Var min klippa dit jag kan fly,

borgen där jag finner räddning.

Jenny skriver:

Hennes släkting kallar henne äcklig. Inte direkt till henne, inte med ögonkontakt, åtminstone inte ännu. Men i öppna ordalag, ja han använder just uttrycket ”äcklig”, när han pratar med en annan släktning, som nu har fört vidare det hemska ordet till hennes öron. Inte obegriplig eller annorlunda, ord som hon själv kan stå ut med, även om de också är orättvisa. För man kan kanske ändå inte begära att alla människor, från olika generationer och med olika bakgrunder, ska kunna förstå. Om man aldrig själv har blivit kär i någon som råkar vara av samma kön så har man kanske svårt att föreställa sig hur det skulle kännas. Kanske har man aldrig ens träffat någon som är homosexuell. Kanske känns det som att hbtq-personer mest existerar inuti tv-apparaten. Och så står plötsligt en närstående där och säger: ”Här är hon som jag har förälskat mig i och som jag får glädjen att kalla min flickvän”.

Men den här släktingen väljer inte att förklara att han inte förstår. Nej, han tror sig förstå och påstår att han vet att det han förstår är ”äckligt”.

Hon blir ledsen. Hon vet att hennes gamle far kommer att få höra om det. Hon vet att han också kommer att bli ledsen. Hon vet att resten av släktingarna kommer att börja oroa sig över hur det blir på den stora släktträffen. Kanske får hon inte ta med sig sin flickvän, ”för husfridens skull”. När hon nu för första gången har blivit kär, på allvar och på djupet sådär uppfylld och säker på sitt engagemang i en annan människa, då får hon inte dela sin glädje med dem som betyder något.
Eller har betytt något, kanske är det så det måste bli nu? Avskärma sig och välja bort innan man blir bortvald?

Hon vill ha en klippa att fly till, en borg att gömma sig i, från verklighetens grymhet. Jag vill erbjuda henne den. Men inte för att bygga bo i och stanna i för eviga tider. Nej, den här borgen är till för att man ska kunna hämta ny kraft, blunda ett ögonblick, lyssna till sina egna hjärtslag och höra Guds röst. Så att hon sedan kan gå ut i verklighetens grymhet igen, iklädd en rustning av kärlek.