En gång när vi skulle föra in statistik om hur många kyrkobesökare det var i kyrkan kom en kyrkvärd med ett kreativt förslag. ”Vi räknar in änglarna med! Då blir det många.” Eftersom vi inte kunde enas om hur många där kunde tänkas vara blev det inte så. Men tanken kittlar. Hur mycket av verkligheten kan vi inte se?
Jag har nyss sett filmen Änglarnas stad med Meg Ryan och Nicolas Cage för jag vet inte vilken gång i ordningen. Där ställs vår verklighetsuppfattning på sin spets. ”Det där är jag”, säger läkaren Maggie (Meg Ryan) och pekar på en mikroskopbild av hennes blod. ”Är det allt?” frågar Seth (Nicolas Cage), ”är de cellerna allt du är?”. ”Ja”, svarar Maggie, ”de och utrymmet mellan dem”. Efterhand blir hennes världsbild rubbad i grunden. Hon inser snabbt att kärlek inte kan vägas och mätas. Kärleken finns, men kan inte förklaras som enbart kemiska reaktioner. Det finns något mer. Något hon inte kan förklara som läkare.
När en företeelse inte kan förklaras eller beskrivas genom förenklingar blir vi ofta frustrerade. Vi är vana vid att ha kontroll. Vi är vana vid att kunna förklara. När en människa dött får jag ibland höra ”tänk att detta kan ske 2013!” Som om döden kunnat forskas bort. Men vi har inte full kontroll.
Hur gör vi när vi inte kan förklara? En möjlighet är att förklara ändå, och så blir förklaringen svag. En annan väg är att konstatera att vi inte kan förklara ännu, men kanske kommer att kunna göra det en dag. Somliga bestämmer sig för att om vi inte kan förklara eller se, så finns det inte.
Änglar kan vi inte se eller räkna – alltså finns de inte. Eller? Är det så enkelt?
Nu tänker jag egentligen inte så mycket på änglarnas vara eller icke vara. Jag tänker mer på att vi nog skulle vara lite mer ödmjuka. Jag tror att vi lite för ofta uttalar oss med säkerhet om saker vi inte vet, och inte kan veta med den säkerhet vi utger oss för att ha. Särskilt svårt blir det när vi ska säga vad som inte finns.
Är det så farligt att konstatera att vi inte kan förstå allt? Att vara begränsad kan nog skrämma, men frågan är om det inte är lika bra att erkänna faktum.
Hur många änglar som går i kyrkan är kanske mindre intressant. Frågan är vad vi inte kan se på stan, på torget och på gatorna. Kanske Seth i filmen hade rätt när han lugnt sa ”Vissa saker är sanna vare sig vi tror det eller inte…”
(först publicerad i tidningen Sydöstran 6/11 2013)