Här följer en sammanfattning av min predikan på påsknatten i Lund
Predikan påsknatt 2015
Lärjungarna hade gömt sig. De trodde inte på det Jesus hade sagt om att han skulle uppstå. Naturligtvis trodde de inte det! De var nämligen vanliga förnuftiga människor, och uppståndelse är omöjlig! De satt instängda i ett rum rädda att själva drabbas av makten.
Kvinnorna chockades. De gick för att uttrycka sin sorg. De ville göra i ordning kroppen och visste nog inte att Nikodemus och Josef från Arimataia redan gjort det. Kvinnorna ville göra något för att uttrycka sin sorg, som vi gör när vi går till en grav dagen efter begravningen och läser på kransar och blommor. De förfärades över att graven var tom. Uppståndelse var inget de trodde på. Naturligtvis inte! Det är ju omöjligt.
Johannes och Petrus sprang till graven. Vad var detta? Vad hade hänt Kanske tändes ett hopp, men knappast tro. ”De trodde ännu inte…” är Johannesevangeliets författare noga med att påpeka-
Ingen av de närvarande räknade med en uppståndelse. De hittade inte på en plan med bildlig uppståndelse som de var beredda att dö för. Det var något som hände av så radikal och påträngande natur att lärjungarna och över 500, enligt Paulus, förändrades totalt. Något hände som gjorde att de rädda och instängda var beredda att predika för tusentals och att bli hånade och dödade.
När vi ropar ”Ja, han är sannerligen uppstånden” är det just det vi menar. Tillsammans med kristna i alla tider menar vi att Jesus som var död uppstod och visade sig med sin kropp bland dem som kände honom.
Detta är omöjligt! Det vet vi såväl som lärjungarna. Men det är ingen som hävdar att en död kan bli levande igen. Ingen tror att naturvetenskapens lagar är upphävda. Det är inte uppståndelse som fenomen som är centrum för vår tro, och inte heller för de första lärjungarna. Centrum för vår tro är Gud själv! Om vi släpper tanken på vad som är möjligt och omöjligt och fokuserar på Gud kommer allt i ett annat ljus.
Om Gud är Gud spelar det ingen roll vad som är möjligt. För Gud är allt möjligt. Det är Gud som bestämt vad som är möjligt och omöjligt. Gud har utstakat gränserna och är alla orsakers orsak. Om Gud vill skapa människor så gör Gud det. Om Gud vill skapa liv så gör Gud det.
När vi gläds över Jesu uppståndelse är det inte enbart en glädje över en historisk uppståndelse som en gång skedde. I så fall borde vi glädja oss lika mycket över Lasarus uppståndelse, eller över änkans son i Nain… När vi gläds över Jesu uppståndelse är det också vår egen uppståndelse vi gläds över! Jesu uppståndelse är det yttersta tecknet på att döden inte är slutet. Därför kunde han uppväcka Lasarus och änkans son. Därför kan han uppväcka dig och mig. Döden är inte slutet.
En annan aspekt är att genom att han uppstod lever han ännu. Därför är det inte bara de då levande lärjungarna som kunde möta honom. Det kan vi också. På olika sätt. Det går inte att säga att det finns något sätt som man inte kan möta Jesus på. När man minst anar det, på det sätt man minst anar kan man mycket väl göra sitt livs möte. Många är vi som kan vittna om att vi mött honom, och många möter honom varje dag.
Därför firar vi påsk varje år. Och varje söndag. Döden är död och livet lever! Vi kan alla se fram emot en framtid utan slut, en evig glädje, för döden är inte slutet. Vi kan alla möta livets segrare när vi minst anar det.
För han är sannerligen uppstånden ifrån de döda!