Jordens salt – sammanfattning av anförande på teologdagen

Jordens salt

Sammanfattning av anförande på teologdagen i Lund 12 maj 2015

Jesus säger i Matt 5:13 ”Ni är jordens salt…” I nästa vers kallar han lärjungarna ”världens ljus”. Jag valde ”Jordens salt” som valspråk eftersom jag som präst egentligen alltid velat arbeta mitt i samhället, som saltet som sprids ur saltkaret. I höst kommer mitt herdabrev där jag utvecklar de tankar jag får av saltet som bild, men redan nu vill jag ge ett axplock.

Först vill jag ställa frågan: ”vad är det vi ska förmedla, eller leva ut i samhället?” Jag menar att det i huvudsak är två saker. Dessa två har i kyrkans historia emellanåt ställts emot varandra vilket jag menar att vi behöver lära oss att låta bli.

Den första av dessa poänger baserar jag i Apg 4:20 där Petrus som ska släppas ur ”häktet” får uppmaningen att inte prata om Jesus, och svarar ”vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört”. Kan vi tiga med vad vi sett och hört? Är vi drabbade av evangeliet så som Petrus? Vi kristna, vi i kyrkan behöver berätta för världen vad vi tror och hur det har förändrat oss.

Den andra poängen hämtar jag i Jak 2:18 ”visa mig din tro utan gärningar, så ska jag med mina gärningar visa dig min tro”. Om vi är drabbade av tron på Jesus Kristus får det konsekvenser för hur vi lever våra liv. Det får konsekvenser för hur vi möter och bemöter våra medmänniskor.

Dessa båda poänger, att berätta om vår tro och att leva ut kärleken till medmänniskan, har ställts emot varandra i flera sammanhang. Antingen har man sagt att det ena är viktigast, eller det andra. Spännande kan det då vara att funder över om det inte är så att Jakob bland annat skriver sitt brev för att berätta om sin tro, och Petrus blev arresterad för att han hjälpte en sjuk. Att berätta och att hjälpa kan inte säras ifrån varandra. Diakoni och mission hör ihop och är på ett sätt samma sak. Vår uppgift är alltså att i ord och handling visa på vad vår tro på Jesus Kristus innebär. Hur gör vi det då?

Jag vill lyfta fram fem punkter där saltet som bild hjälper mig att tänka vidare.

1. Saltet har smak – Vi märks
   Saltets smak kan påverka hela maträtten trots att man bara använder lite. När jag gör havregröt tar jag en nypa salt och rör ner. Det blir perfekt. Utan salt smakar det inte gott. Oerhört lite salt gör skillnad.
   För mig påminner det om att inte vara rädd eller blyg för att uttala mig i olika sammanhang. Kyrkans röst hörs. När vi ser orättvisor blir det naturligt att säga ifrån. Därför är det inte konstigt när kristna engagerar sig i politiken. Kyrkans folk kan finnas i olika partier beroende på vilken väg vi tror leder till rättvisa och ett bättre samhälle. Olikheterna är inte farliga, det gemensamma är kärleken som driver. Kärleken till Gud och kärleken till medmänniskan.
2. Saltet löser sig – Vi sprider oss
   När jag hackar en chilifrukt kommer jag att upptäcka att vissa skedar av soppan är starkare än andra. Det är när chilibitarna kommer med på skeden. Med salt är det annorlunda. Hela soppan smakar lika salt eftersom saltet löser sig och sprids i hela grytan. Så sprider vi oss i hela samhället. Kyrkan ska inte fungera som ett saltkar där vi skyddas från samhället. Vi ska inte skapa ”kristna” fotbollsklubbar eller pubar. Kyrkans folk engagerar sig i olika föreningar och arbetsplatser, allt utifrån våra intressen. Kyrkkaffe är trevligt och ska gärna ske ofta. Men ibland kanske vi ska lämna kyrkan efter veckomässan och gå till en krog eller ett kafé och ha ”after mass”. Vi ska finnas där människor finns.
   Ett ställe där människor finns är sociala medier. Därför engagerar allt fler församlingar och församlingsmedarbetare sig i Twitter, Facebook eller Instagram. Detta är bra. Det går genom dessa medier att berätta och visa kärlek i större grupper än vi normalt annars kan göra.
3. Saltet konserverar – Vi tar hand om
   När sillen läggs i salt blir den inte förstörd lika snabbt. Det är som om saltet vårdar sillen. Vi är kallade att vårda varandra. Liknelsen om den Barmhärtige samariern har vi nog alla använt många gånger, inte minst bland konfirmander. Den kommer som en respons på att människor reagerar på det Dubbla kärleksbudet. De reagerar inte över att Jesus uppmanar dem att älska Gud, men väl över uppmaningen att älska medmänniskan. I Luk kap 10 blir reaktionen på kärleksbudet ”men vem är min nästa?” och svaret blir den Barmhärtige samariern. Pinsamt att prästen behåller saltet i saltkaret… men det gör inte samariern. Hur gör vi?
   Titeln på mitt kommande herdabrev blir ”Kallad till Kärlek”. Gud är kärlek och till Guds gemenskap är vi kallade. Vi är kallade till att leva i denna gudomliga kärlek, berätta om den, bjuda in till den och leva ut den.
4. Salt används i matlagning – Vi njuter i tacksamhet
   Någon har frågat om det är en matlagningstrend i stiftet när valspråket handlar om salt. Gärna för mig! Jag älskar mat! Jag tycker om att laga mat och jag tycker om att äta den. Ibland blir askes liktydig med att vara kristen. Jag tycker att det är otacksamt. Om Gud ger mig förmågan att njuta av något, mat eller vad det kan vara, vill jag ta emot i tacksamhet. Alla kan inte njuta av allt, men det är inget skäl för andra att avstå. När njutningen blir en självklarhet och något man inte ens känner tacksamhet över kan det däremot vara läge att avstå ett tag. Därför är det bra att fastan börjar komma tillbaka i vår kyrka. Under några veckor avstår man ifrån Guds goda gåvor, ofta mat men det kan vara annat. Man blir inte heligare av att avstå, inte en bättre kristen, men man lär sig inse vad man faktiskt kan få och vad man kan njuta av. Det leder till djupare tacksamhet och desto större njutning. Vi tar emot livet av Gud och gläds av det så länge vi får.
5. En salt person… – Vi har roligt
   En annan fördom är att kristna inte har kul eller får skämta. Inget kan vara mer fel! Därför gläds jag över att domkyrkans skyddshelgon S:t Laurentius inte bara påminner om diakoni och just domkyrkan, utan även mat och humor! Humor är dock lite svårt. Vi har olika tolkningsram och därför olika humor. Vi skrattar åt olika saker. Det kan förstås leda till missförstånd, men det får inte hindra oss från att skämta. Varje tilltal kan missförstås. Vi får skämta med omdöme även om några kommer att missförstå. Sådant är livet. Vi behöver se till att missförstånden inte får för stora konsekvenser och ibland förklara att det är just ett skämt. Omdömet innebär också att vissa skämt avstås. Jag fick lära mig det på radions rimstuga när jag tyckte man skulle säga att om någon ville ha skinkan rimmad fick man faxa in den. Jag fick då veta att när man skämtar så i radion kommer det alltid någon och kräver ersättning för en förstörd fax.

Vi är kallade att berätta om vår tro och leva ut den i kärlek genom att märkas och ta ton, genom att finnas lite överallt, genom omsorg och diakoni, genom att njuta i tacksamhet och genom att ha roligt tillsammans.