Vi var ute och körde bil. I baksätet sitter min 8-åring och funderar:
Felicia: Vi firar halloween för att skrämma bort de döda!
Jag: Nja, halloween är en gammal tradition där man ville skrämma bort onda krafter genom att klä ut sig läskigt. Men vi firar Allhelgona och då minns vi dem vi älskar som har dött.
Felicia: Och skrämmer bort dem så att de inte är kvar här på jorden.
Jag: Nej, vi vill inte skrämma någon vi älskar, vare sig de lever eller inte.
Felicia: Joho!
Jag: Det är två skilda saker, gumman. Halloween och Allhelgona.
Halloween handlar om att klä ut sig och häxor och onda andar och sånt. På Allhelgona tänder vi ljus på gravarna för att minnas och visa att vi tänker på de som dött.
Felicia: Ja, jag vet. Man skrämmer bort häxor och sånt så att de inte dödar de vi älskar som redan är döda igen.
Där gav jag upp. Hon är en klok tjej. Det är bara det att det är förvirrande. Som legenden om att de i Japan när de julskyltade hade en korsfäst tomte på ett varuhus. För en utomstående måste det vara helt omöjligt att se logiken i att julen handlar om både tomten och Jesus. Eller kycklingar, påskkärringar och Jesus till påsk för den delen.
Halloween är relativt nytt för oss i Sverige, och kulturkrocken är ett faktum. Det är inte bara i lilla Felicias huvud det snurrar. Men okej, tänker jag. Det är väl aldrig fel med en anledning att klä ut sig lite, ställa till med fest och äta godis. Vi behöver lite avbrott i vardagen.
Bara det inte går ut över Allhelgona. Och tvärtom tycker jag det verkar som om Allhelgona växer för varje år. Aldrig har det väl tänts så många ljus och smyckats så många gravar som nuförtiden.
Så jag har slutat förfasas över Halloween. Det är inte konstigare än att jag som medelålders kristen fortfarande ser fram emot att tomten kommer.
PS! Apropå nya traditioner. Du har väl inte missat det här: https://www.svenskakyrkan.se/lundsstift/ljustrad-i-malmo-och-helsingborg