Jag älskar misslyckade krubbvisningar!

Vi hade avslutning med Fish Club denna veckan med julmust, skumtomtar och pepparkakor. Dessutom tog vi upp dem till kyrkan för lite krubbvisning. Vi har en ny fin krubba som vi köpt in i år, och dessutom ville jag berätta berättelsen igen. Sist de var i vår kyrka och tittade på krubban gick de på lågstadiet så jag tänkte de skulle få en lite mer utvecklad och ingående version av julevangeliet.
Sagt och gjort. I måndags var det femteklassarna och i tisdags sjätteklassarna. Och båda dagarna kom jag så långt som till att Maria fick besök av ängeln. Sen flippade det ut, fast på ett fullkomligt underbart sätt. Frågorna haglade och vi gled helt ifrån berättelsen. Det var djupa frågor, livsfrågor, gudsfrågor, existensiella frågor och kluriga frågor. Och jag häpnade än en gång över hur mycket djup och funderingar det kan finnas i 11-12 åringar. Det var bara att släppa allt och hänga på! Om jag hade planerat att vi skulle diskutera Gud och andlighet hade de suttit tysta och suckat. Nu hann jag inte svara på frågorna förrän det var flera nya händer i luften. Och hade jag planerat detta hade inte frågorna så ärligt kommit inifrån dom. Efter 45 minuter fick jag bryta för att vi skulle hinna ner till församlingshemmet innan tiden var slut. Och detta hände alltså i båda grupperna.

”Men nu hann vi ju inte med berättelsen”, utbrast en tjej när de dundrade ut ur kyrkan.
”Det gör absolut ingenting!”, sa jag med ett stort leende.

För det här var det bästa som kunde hända. Och om ett år är det jul igen och då ger jag det ett nytt försök. Har jag tur misslyckas det igen!