Det finns en musikal som heter Les Misérables. Den är baserad på romansviten ”Samhällets olycksbarn” av Victor Hugo. Huvudpersonen, Jean Valjean, jagas genom hela föreställningen av en nitisk polis som heter Javert. Jean Valjean har spenderat 19 år i fängelse för att ha stulit ett bröd till sin svältande systerdotter. När historien börjar blir han villkorligt frigiven, och Javert varnar att allt som krävs är ett litet felsteg för att han ska hamna bakom lås och bom igen. Livet som fri blir snabbt väldigt tufft eftersom ingen vill ge en tidigare förbrytare varken jobb eller husrum. En biskop förbarmar sig över Valjean och ger honom mat och en säng för natten. Men frestelsen blir för stor och Valjean stjäl silver och värdesaker från biskopen. När han åker fast påstår han att han fått det av biskopen, och till sin förvåning intygar biskopen att så är fallet. Han slipper undan fängelset och får dessutom behålla det han stulit. Biskopen menar att han räddat Jean Valjeans själ till Gud, och vill att han ska använda pengarna för att starta ett nytt, gott, liv.
Jean Valjean har för första gången i sitt liv mött kärlek och nåd. Och det förändrar honom i grunden. Resten av sitt liv ägnar han åt att göra gott.
Men han har brutit sin villkorliga dom. Och rätt ska vara rätt. Så Javert ägnar resten av sitt liv åt att jaga Valjean. Han är också starkt troende kristen. Men i hans tro finns ingen kärlek och nåd. Han ser sig själv som Guds förlängda arm som rensar upp bland syndarna. ”Och den som faller, som Lucifer föll, måste falla i lågor. För så måste det vara. Så är det skrivet på himlen port, att de som gör fel och faller måste betala priset.” sjunger han i sången ”Stars”. Men när han äntligen får tag i Valjean slutar det med att Valjean förlåter honom och räddar hans liv. Mötet med kärlek och nåd blir för mycket för Javert som väljer att avsluta sitt liv. Han kan inte leva med att han, i sina egna ögon, misslyckats. För i hans värld var allting svart eller vitt, Ont eller gott. Människor var antingen rättfärdiga eller syndare.
Efter att ha sett Les Misérables fyra gånger har jag upptäckt något. I slutnumret kommer alla upp på scen och sjunger, även de rollfigurer som dött under föreställningen. Alla utom Javert.
Kan det vara så att han, som tyckte han var så perfekt och rättfärdig och utan att blinka dömde andra, straffade ut sig själv? Kan det vara så att han, när han mötte Gud, inte kunde ta emot den kärlek och nåd Gud gav honom?
För allt handlar om denna natt. Och det barn som föddes. Kärlekens konung. Det är genom Jesus ögon vi måste försöka förstå Gud. Det är genom Jesus ögon vi måste se varandra. Och det är genom Jesus ögon vi måste se på oss själva. Ögon fulla av kärlek och nåd.
En riktigt God Jul önskar jag er alla!
Bonusklipp:
Javert sjunger sången ”Stars”
Jean Valjean möter Biskopen, ur filmatiseringen av musikalen.