Ibland längtar jag efter ljuset. Eftersom det alltid är mörkt i januari brukar den känslan infinna sig varje år, men i år är den så mycket starkare. 2015 har varit ett vanligt år. Folk har gjort fantastiska saker för varandra, folk har hatat och söndrat. Folk har lyft upp, och folk har tryckt ner.
Men det jag bär med mig från 2015 är den gnagande känslan av att spärrarna släppte. Tonen har hårdnat på fikaraster och på sociala medier. Plötsligt tycker sig människor ha rätt att dela upp mänskligheten i vi och dom. Och det värsta är inte de högljudda människornas hat, utan de goda människornas tystnad.
Jag vill inte hata. Jag tror verkligen, djupt i mitt hjärta, att kärlek och respekt är den enda vägen att gå. Och jag kommer aldrig att sitta tyst och se allt det goda vi byggt tillsammans raseras.
Min julklapp kom tidigt i år. Den nya Star Wars-filmen ”The force awakens”. Kraften vaknar. Det är trettio år sedan ondskan besegrades i del 6, och nu har det onda vuxit sig starkare igen. De kallar sig ”Den första ordningen”, och åter måste de goda krafterna vakna, samla sig och bjuda motstånd. För det tar aldrig slut. Kärlek, respekt och människovärde är inget vi kan ta för givet, hur självklart vi än tycker det är.
Så än en gång verkar det vara dags att välja sida. Både i en galax långt, långt borta. Och här och nu i vår vardag.